camillaforslund

Trött (som vanligt) tänkte jag bara uppdatera vad som hänt sen sist:
Rockkonserten med Michael Monroe på Debaser Slussen var ju smått magisk. Jösses vilket ös! Jag, min okultiverade jäkel, hade noll koll på Mr. Monroe innan konserten men är nu ett nyfrälst fan. Innan konserten hittade vi (jag, Titti, Sanna och Erik) en mysig liten pub som tydligen kommer börja köra rockklubbar nu i april, gissa om vi tänker gå på det?

Efter konserten drog jag hem till Titti och sov. Vi kikade lite på bilder från förra sommaren och fick sommarkänslor. Morgonen därpå höll jag på att försova mig eftersom jag inte alls hörde min mobiltelefon. Lyckligtvis vaknade jag självmant sisådär 15 min innan bussen gick så efter lite panik lyckades jag komma i tid till kontoret för avfärden mot Örebro.

Resan dit var lite trångsutten men trevlig. Väl på plats i Örebro ordnade vi vår monter på slottet och sen var det dags för årets upplaga av vin- och ostmässan Chateau Grand Cru. Fantastiskt trevlig mässa! Jag var ju den här gången inte sommelier utan vinrådgivare för vinklubben vilket betyder att jag har en sälj-roll som jag i regel är ganska ombekväm i. Jag gillar att prata vin, inte försäljning. Första dagen gick ganska segt för mig rent försäljningsmässig men var trevlig. Efter mässans stängning klockan nio hastade jag och kollegorna iväg till en urmysig Kinarestaurang (Wongs) som tydligen var Sveriges första. Det här är en riktigt fin restaurang och ingen vanlig kina-krog. Urgod och prisvärd mat!

Därefter hamnade jag och grabbarna på Bishop's Arms där vi hade en spontan öl-provning av fem öler från mikrobryggeriet Flying Dog. Hur bra som helst! Vi köpte in fem flaskor på 33 cl, den dyraste gick på 188 kronor vilket är vansinnigt egentligen för en öl men som för vinmänniskor framstår som ett fynd med tanke på kvalitén och upplevelsen man får för pengarna.

Efter provningen stöp jag i säng vid ett-tiden. Dagen har sedan spenderats på mässan och idag har jag banne mig sålt som en stjärnsäljare! För första gången kände jag mig väldigt bekväm i säljrollen och fick samma flyt som jag får på restaurangen när jag säljer vin till gästerna utan att blinka. Ganska häftig känsla faktiskt, helt plötsligt förstod jag för första gången varför mina kollegor trivs så bra i säljrollen. När man får det här flytet är det faktiskt fantastiskt kul!

Hemresan fördrev vi med att leka typiska road-triplekar och prata om roliga och gräsliga kunder. Jag gillar verkligen min kontakt med vinklubben, det är kul att spendera tid med andra dryckeskunniga- och intresserade personer som talar lite samma språk som jag gör. Då kan man liksom nörda loss om favoritämnet utan att oroa sig för att verka snobbig/tråkig/insnöad.

Nu är jag hemma, dödstrött men förbannat nöjd med dagarna och mig själv. Jag insåg på bussresan hem att jag tamejtusan är en riktigt bra tillgång för mina arbetsgivare när jag är i mitt esse, en känsla jag tänker ta med mig inför framtida löneförhandlingar. Kul att få en självförtroendevåg ibland!

Förkylningen har dessutom äntligen börjat släppa, jag tror att jag har lyckats arbeta bort den. Gillart! Nu blir det till att ta en sista kik på nya menyn och sen sova så jag är utvilad inför morgondagens jobbpass på restaurangen. Kram och godnatt!