Frihet är en liten Citroën

Att kalla det en utmaning känns nästan lite i underkant när man beskriver min morgon då jag skulle försöka fixa en bil. Först lyckades jag läsa fel i busstabellen så jag hamnade på helt fel plats och fick byta linje, vilket gjorde att jag blev försenad till avtalad tid för att hämta upp bilen. Efter en del ståhej lyckades jag till slut hamna på rätt gata. Då började nästa problem – nämligen att lokalisera bilfirman. ”Gatan” visade sig nämligen vara en mindre motortrafikled så bara att ta sig över vägen innebar en omväg på 800 m för att kunna lokalisera ett övergångsställe som kändes något sånär säkert. En omväg som min stackars fot protesterade häftigt mot.

 

När jag (en dryg timme försenad) väl hittar rätt bilfirma visar det sig att jag bara har med mig ungefär hälften av de uppgifter jag behöver. Tydligen räckte det inte med körkort utan jag behövde dessutom ha med mig passet, samt min spanska adress vilket jag naturligtvis inte tänkt på. Lyckligtvis säger firma-nissen efter att ha sett väldigt bekymrad att det inte spelar någon roll. Jag får efter lite pappers-trassel ut min bil (en Citroën C2) och då börjar nästa knivighet – att överleva ute i trafiken. Lyckligtvis är bilen lättkörd och jättetrevlig men att försöka hantera trafikljus, spanska vägskyltar och flertalet dubbelfiliga rondeller samtidigt som jag ska försöka ha ett hum om var jag är och inte göra mina medtrafikanter alltför besvärade är allt annat än enkelt.

 

Målet för resan är att lokalisera marknaden och efter en del irrande i cirklar lyckas jag hamna i rätt område. Det var problematiskt för även om jag hade en väg planerad efter att ha studerat kartan så gick den i stöpet direkt eftersom kartan inte visar vilka vägar som är enkelriktade, vilket visar sig vara ganska många i den här staden. Då blir det till att snabbt styra in på tvärgator och helt plötsligt är man vilse. Lyckligtvis hittar jag rätt till slut. Då börjar nästa problem – parkering! Sara, min frisör, berättade att man måste vara väldigt noggrann med var man parkerar för här får man inte böter som i Sverige utan istället blir bilen bortvarslad om man står olagligt och det kostar multum att få ut den. Med detta i åtanke irrar jag runt ytterligare men lyckas till slut hitta en bra, laglig parkering där jag inte heller riskerar att bli inparkerad av någon dum åsna.

 

Trots stressen måste jag säga att det har varit oerhört roligt att köra runt i min lilla bil idag. Det är en enorm lättnadskänsla att äntligen ha tillgång till bil efter att ha vandrat och åkt buss i en dryg vecka. Bilen är rolig att köra och nu kan jag handla hur tunga grejer jag vill utan att behöva bekymras över att frakta hem allt till lägenheten. Dessutom är större områden tillgängliga för mig nu, jag kan åka vart jag vill. Frihet!

 

På väg från marknaden hade jag en färdplan utarbetad men den skiter sig genast då jag får syn på en skylt där det står ”BODEGA”, vilken naturligtvis råkar befinna sig på en enkelriktad gata där riktningen inte passar den väg jag kommer ifrån. Som den vin-nörd jag är kan jag inte motstå tillfället nu när jag dessutom har en bil jag kan lassa full med godsaker så efter en snabb koll i alla riktningar svänger jag in på gatan mot körriktningen och gör en olaglig liten u-sväng, vilket beskådas av en road snubbe i en sportbil. Nu när jag har riskerat körkort och ekonomi stiger jag full av förväntan in i Bodegan och vad finner jag? En helt vanlig jäkla supermarket som säljer exakt samma viner som alla andra ställen i stan. Falsk marknadsföring! Lyckligtvis ligger ett apotek bredvid där jag kan inhandla en linda till min fot så helt bortkastad var inte U-svängen.

 

Nu ska jag försöka hitta en bra karta till Alicante så jag kan hämta upp Fredrik om några timmar. Det ska bli himla kul att ha sällskap av honom här under några dagar! Dessutom verkar det bli ett strålande väder med sol, svaga vindar och temperatur runt 18-20 grader. Han har flyt, den där Johansson. Jag kommer nog inte uppdatera bloggen nämnvärt under den här helgen så om ni inte hör från mig betyder det inte att jag har dött – jag råkar bara vara upptagen med socialt umgänge.

 

Kram och trevlig helg!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0