camillaforslund

Söndagen har varit en riktig slappardag. Jag har inte gjort någonting vettigt och det har varit jätteskönt. Gick upp vid elva och upptäckte då en metod som får mig att piggna till på stört – synen av ett soldränkt och till synes vindstilla Medelhav. Om jag kunde få mötas av den synen varje dag skulle morgontrötthet vara ett minne blott.

Lycklig hastade jag mig att ordna frukost på balkongen och satt sedan där i några timmar och bara njöt. Det var faktiskt så varmt att jag kunde sola i bikiniöverdel – vilken jag kombinerade med mina mjukisbyxor. Behöver jag ens nämna att jag kände mig oerhört schnygg i den utstyrseln?

Under tiden jag solade lyssnade jag på lite sommarpratare och virkade. Mormors-poäng, inte sant? Igår började jag virka en halsduk men idag rev jag upp allt eftersom det blivit hiskeligt ojämnt. Istället började jag göra en mössa vilket flöt på riktigt bra tills jag insåg att jag på något sätt vridit eländet ett halvt varv när jag virkade ihop det hela till en cirkel så nu blir det till att börja om igen. Alternativt ignorera fadäsen och gå omkring i en skruvad mössa… Kanske något en käck brosch kan dölja?

Runt tre-tiden blev det molnigt och kallt så då gick jag in och har sedan dess slötittat på serier på datorn. Jag är verkligen jättetrött och jag har ändå inte gjort någonting idag. Varför blir man så trött av att slöa? Jag är faktiskt inte sådär uttråkad-trött man blir av inaktivitet utan sömnig. Hur är det möjligt? Jag som faktiskt har fått riktigt hälsosamma sovvanor här nere för första gången på flera månader.

Jag har för övrigt ganska ont i ena foten, vilket blev en konsekvens av min maratonpromenad i förrgår. Det har inte gett med sig än och när jag vickar på stortån känns det nästan som om det är någon vätska i foten samtidigt som den ser lite svullen ut. Hur kan den bli så när man bara har promenerat?

Frukt-rapport förresten! Chirimoya var riktigt smaskigt men verkligen inte värt besväret. Innanför skalet fanns det en hel del söt-saftigt fruktkött som påminde om en korsning mellan vindruvor och päron i smaken men hela frukten var ju full av stora kärnor så det var ett himla pyssel att äta. Litchin led lite av samma problem men det var rätt kul att öppna upp dom små krabaterna så det är en frukt jag kommer köpa fler gånger. Dessutom är jag lite fascinerad av uppbyggnaden av litchi-frukter. Dom ser inte mycket ut för världen och fruktköttet har en konsistens som får mina tankar att tänka ”bläckfisk” – om än inte alls lika segt. Inte världens sexigaste frukt direkt men den roar mig. Mer litchi åt folket!

Undrar om Supermercadon har öppet nu. Jag är nämligen väldans godissugen. Detta måste genast undersökas!

Sköt om er så hörs vi imorrn.