camillaforslund

En äkta Cafe Moccha

Frukost intogs på Starbucks och sedan har dagen gått i Gaudìs tecken. Jag försökte göra en avstickare till en labyrint-park också men den visade sig vara svårhittad så jag skippade det och fokuserade på La Sagrada Familia (Gaudìs katedral) och Parc Güell (en park han ritat). Katedralen var vansinnigt vacker. Det är svårt att känna allt annat än en djup ödmjukhet när man står inför den. Jag tände ett ljus för mormor i kapellet där det hölls en söndagsmässa tog sedan hissen 50 m upp i tornen. Därifrån är utsikten storslagen. Tack vare att jag är lite, lite höjdrädd blev upplevelsen extra skarp eftersom jag hade väldigt mycket adrenalin i kroppen när jag gick nerför tornets smala trappor trappor.


Här hade jag kommit halvvägs ner.



Jag pustar ut av lättnad över att vara tillbaka på marknivå.


Efter katedralen var det dags för Parc Güell. Det står i guideboken att man kliver av vid en metro-station "plus en promenad uppåt". Det var en underdrift! Långa, branta backar som visserligen delvis bestod av rulltrappor men som ändå var förbannat slitigt att ta sig uppför. Jag kommer garanterat ha en enorm träningsvärk i benen imorrn. Under min promenad uppåt hoppades jag verkligen att parken skulle vara värd mödan. Det var den.


Söta töser på en av utkiksplatserna i Parc Güell

Parken bjuder på vacker grönska, storslagen utsikt, hisnande skapelser och ett folkvimmel som heter duga. Det förekom dans, musik, mimare och diverse barnunderhållning. Trots allt detta liv känns platsen oerhört harmonisk och livsglad. Alla typer av människor var där, både turister och inhemska ungdomar som tog sig en söndagspicnic i gräset. Hade jag haft tid så hade jag gärna stannat i fler timmar än de två som jag spenderade i parken bara för att lyssna på härlig spansk gitarr och titta på folkvimlet samt Gaudìs geniala formgivning. Den mannen måste ha besuttit en dos galenskap och en dos genialitet. Sådär som tycks vara brukligt för sann genialitet.


Folkvimmel




Nu ska jag se klart på lite konståkning och sen ge mig ut på stan i jakt på en riktigt god sista tapasmåltid här i staden. Därefter blir det tillbaka till hotellet för lite sömn ty jag känner mig oerhört sliten efter min dåliga natts sömn. Staden känns överlag lite sömnig idag. Det mesta är stängt vilket tydligen är brukligt för söndagar så det känns helt legitimt att ta en lugn sista kväll.

Bye bye