camillaforslund

Jag vill inte åka hem. Inte än åtminstone. Visserligen saknar jag mina fina människor där hemma och en del av mina bekvämligheter men inte tillräckligt för att jag ska känna uppriktig glädje inför morgondagens hemresa. Framförallt inte när jag idag har blivit än mer förälskad i Barcelona. Dagen inleddes med en tur till Gaudis park där frukost intogs. Jag blev lika hänförd som i januari av parken. Det finns en sån fantastisk atmosfär över parken med folklivet, musiken och miljön som jag bara älskar. Inte ens den vanliga turistskiten såsom försäljare och annat ståhej kan ta död på den magin.  Efter att ha slitit mig från denna oas en flamenco-cd rikare bar det av inåt centrum där jag strosade runt och shoppade. Sen bar det av neråt hamnen där jag käkade en god paella och såg Brasilien gå visare i VM i sällskap av brassar, svenskar, britter, spanjorer och tyskar. Jag har faktiskt sprungit ihop med ganska många svenskar idag, tydligen är jag inte ensam om att fira midsommar i Barcelona.  Efter fotbollen hakade jag på en båttur längs hamnområdet, det var väl inte något speciellt direkt eftersom jag kände att jag redan sett/upplevt det mesta från land men det var väldigt skönt att vara ute på vattnet en stund. Sen blev det mer shopping, Spaniens fotbollsmatch och sen tillbaka till hotellet för dusch och packning. Nu sitter jag på en uteservering och njuter av sista timmarna i den här fantastiska staden. En av många bra grejer är att det inte tycks finnas några mygg här, det är verkligen otroligt skönt att kunna sitta ute en kväll lättklädd och slippa allt vad myggbett heter. Att dessutom kunna få mat och dryck tjugo i tolv i sällskap av fullsatta serveringar gör ju inte direkt saken värre.  Jag känner att jag inte alls gör mina upplevelser rättvisa i bloggen för er läsare. Poängen med det här bloggandet är dock inte att sälja in Barca som resmål utan snarare att ha små minnesanteckningar som jag kan gå tillbaka och läsa när själen känns alltför svart. Samtidigt blir det ett sätt att lugna nära och kära så dom vet att jag lever. Alltså ber jag om ursäkt ifall det har varit tråkig läsning, jag har bara inte förmått mig att dela med mig alltför mkt av magin. Den känns för privat på något sätt. Flummigt, jag vet men ack så verkligt.  Imorgon väntar hemstadens stökiga problematik där några av de insikter som slagit mig här nere troligtvis måste hanteras men det är imorgon det!  Nu ska jag till hotellet och lägga upp det här inlägget, sen blir det sömn. Glad midsommar på er! 

Jag mår bra, är hemma på hotellet efter ännu en toppenkväll i min favoritstad. Nu ska jag sova. God natt!

Efter en välbehövlig sovmorgon skötte jag lite bankärenden (mamma och pappa, ni har fått tillbaka ert snabblån nu) kilade jag ut på stan med de gamla gotiska kvarteren som mål. En fördel med att vara i ett land där allt öppnar lite senare är att man kan sova länge med gott samvete och ändå inte riskera att missa nått. Jag hade inte direkt tänkt att ägna mig åt shopping den här resan (bortsett från lite vininköp) eftersom jag inte direkt varit sugen. Jag försökte faktiskt fresta mig själv igår genom att gå in i ett stort shoppingcentrum med massor av fantastiska butiker men kom ut tomhänt. Detta lossnade dock idag så nu är det jag som är på jakt efter tunikor, klänningar och heminredning. Kul men kostsamt! Resten av dagen spenderade på stranden och efter att ha lokaliserat pålitligt folk badade jag lite. Jäklar vad SALT Medelhavet är! Sen intogs det lite halvtaskiga tapas på en restaurang som visade finalen i Italien-gruppen. Massa italienare samt tre kinesiska tjejer som hejade på italien satt och skrek med jämna mellanrum. Jag gillar verkligen att se fotboll såhär i grupp, därför ska jag bege mig ut ikväll och se Danmark-Japan. Danska och japanska fotbollsfans i samma lokal, jag räknar med kulturkrock. Spännande händelse idag: jag blev utsatt för ett bedrägeriförsök. En "turist" haffade mig och ville ha hjälp att tyda en karta, han påstod sig vara italienare. Efter att jag snabbt visat honom en grej på kartan håller han mig kvar med massa löst prat. Sen plötsligt dyker det upp en "polis" som flashar en "bricka" och ber att få se våra pass och varnar för att kvarteret är farligt för det är mkt haschish och annat knark där. Sen vill han se våra plånböcker och framförallt våra kreditkort. Eftersom jag anar ugglor i den berömda mossen visar jag bara upp att jag har kontanter och låter bli att berätta att mitt bankkort är gömt på ett smart ställe. "italienaren" (som talar förvånansvärt bra spanska för att vara italienare) visar sitt kreditkort som "polisen" ringer ett samtal och kollar och sen vill han ha killens pinkod som han får. Samtidigt säger han till mig att han måste kontrollera mitt kreditkort och om jag inte har nått måste jag följa med till stationen och betala en straffavgift eftersom jag inte samarbetar. "bullshit" tänker jag och säger bestämt att tyvärr tänker jag inte göra det och dessutom måste jag gå samtidigt som jag rör mig bortåt. Först säger han nej men sen låter han mig gå, vilket troligtvis beror på att det är folk runt oss så han kan inte direkt göra något för att hindra mig. Slugt av dom att låta en kumpan låtsas vara turist och bli utsatt för samma sak, gissningsvis har dom då lättare att få kortuppgifter av folk när dom ser att en annan i samma sits ger ut detta. Dock var det hela rätt genomskinligt då det kändes lurt från början, tur att jag alltid ser till att gå på gator där det finns andra folk! Annars hade det kanske inte slutat lika lyckligt. Nu ska jag ut och skråla med danskar! Sen blir det kanske en sväng till förbi vinbaren... Oroa er inte därhemma, jag går i säkra områden bor nära tunnelbanan och är allmänt på min vakt! Lär väl blogga ikväll en sväng också så ni vet att jag lever. Kram

Det blir en kortis nu eftersom jag nästan sover när jag skriver det här, men jag måste ju föreviga mina upplevelser när minnet fortfarande är färskt! Först i afton kollade jag in parken Montujic som var himla fin och sen blev det linbana ner mot staden igen. Jag gillar som bekant inte riktigt höjder och framförallt inte höjder + vingliga anordningar så det var högst motvilligt som jag släpade in mig själv i en linbana. Det var dock värt hela besväret för utsikten var verkligen grym! Sen skippade jag planen på fotboll och hamnen och besökte istället en riktigt fin vinkrog som jag fått nys om. Personalen var väl inte den bästa men jösses vilket paradis till ställe! för det första är hela vinlistan digitaliserad så man får en liten datorskärm med touch-teknik i knäet istället för en papperslista. Sen var det bara att lattja med listan och jag styrde en privat liten vinprovning på stället och drack somliga riktigt bra viner. Jag är nöjd! Nu börjar gårdagens sömnbrist, dagens upplevelser och kvällens vin att prata. Dags för sömn, god natt!

Ligger och återhämtar mig på hotellrummet i för kvällens strapatser. Pga vissa omständigheter fick jag bara en knapp timmes sömn inatt så det var en ganska rejält sömndrucken Camilla som lämnade Norrtälje 04.30 imorse. Resan gick väldigt smidigt och halv tolv befann jag mig återigen på Plaza Catalunya som inleder Las Ramblas. Det var ganska lustigt att märks hur bra jag känner igen mig trots att jag bara spenderat två dagar i januari i den här staden tidigare. Efter att ha hittat lite snabbmat på ett tapas-ställe (där jag för övrigt fick provsmaka lite falafel som för första gången föll mig i smaken) letade jag upp mitt hotell och gjorde mig hemmastadd. Rummet är ganska litet men betydligt finare än mitt förra Barcelona-hotell, dessutom är läget bättre så jag är nöjd. Framförallt med badrummet som är riktigt fint, inrett med blått kakel och det finns både badkar och bide, inte för att jag riktigt förstått poängen med det sistnämnda men det är ändå kul att ha en. Efter hotellet gick jag ner mot vattnet i jakt på stranden. Min plan var nämligen att få lite sömn och solbränna några timmar och därefter mat. Hamnområdet är verkligen jättefint! Jag hann aldrig med det i januari när jag var här så det är lite av en prioritet för mig den här resan. Väl på stranden inledde jag med att unna mig lite massage som en enl. mina fördomar thailändsk kvinna erbjöd för en femtilapp. Det visade sig snart att tydligen bedrev hon någon form av illegal verksamhet för så fort polisen verkade ha vägarna förbi försvann hon illa kvickt för att sedan återkomma och fortsätta som om ingenting hänt. Trots dessa korta avbrott var det värt varenda krona, bra sätt att inleda semestern på! Efter att ha solbadat några timmar käkade jag en fantastiskt god paella på en restaurang som visade fotboll. Bredvid mig satt två trötta amerikaner från Seattle som tågluffar i Europa för tillfället. Jim och Dave som dom hette var trevliga men lite småtråkiga och eftersom jag inte finner USA:s VM-framfart nämnvärt intressant kilade jag därifrån i halvtid och satte mig i en fin park och läste en stund. Nu ska jag vårda min solbrända kropp och ä smaska på lite färsk frukt innan jag beger mig ut igen. Tydligen är det nån högtid idag så stränderna och hamnområdet kommer vara upplyst av eldar och fyrverkerier enligt min guidebok. Därför tänker jag åka linbana från parken Montujic (stavning?) ner över hamnen och beskåda spektaklet för att sedan glo på kvällens matcher på en restaurang i sällskap av andra sportnördar och Sangria. En kvällsplan som skulle kännas helt perfekt om det inte vore för att jag är höjdrädd... Men utmaningar har ju ingen dött av! Eller? Adios!