camillaforslund

Dagen inleddes med att se ikapp fyra avsnitt av Heroes. Därefter har jag fixat massa praktiska saker såsom räkningar och handling, kört två flyttvändor, fikat med lite vänner samt fått in en liten tå på ett jobb jag vill ha. Väldigt givande dag med andra ord!


Därefter blev det middag på Kina-restaurangen där jag beställde in strimlad biff med wasabi. Det stod att det skulle vara starkt men maten var oätlig pga. alldeles för mycket wasabi. Det är lustigt med wasabi. Annan stark mat brukar bränna i halsen och munnen tycker jag men wasabi bränner verkligen i näsan. Jag får alltid känslan av att jag kommer blöda näsblod när jag äter stark wasabi. Efter att ha sagt till servitören fick jag ut samma rätt men en betyligt mer välbalanserad version. Det var jättegott!

Nu ska jag och Robin se en film och därefter ska jag sova. Är nämligen ruskigt trött.

Kram och hejdå!

Äntligen hemma! Jag är precis hemkommen efter en trevlig middag med föräldrarna och nu ska jag mysa med Robin och Sanna. Snön, mörkret och kylan är värdelöst men bortsett från det är det jättekul att återigen befinna mig i hemmets lugna vrå.

Jag är verkligen jättenöjd med min resa och har lyckats undvika större missöden. Däremot finns det utrymme för förbättringar så följande punkter ska jag ta med mig inför nästa långsemester:

-       Semestra i ett engelskspråkigt land alt. en större stad med internationell känsla

-       Besöka en turistbyrå snarast möjligast efter ankomst

-       Skaffa en gratis karta på turistbyrån

-       Genast skaffa busskort då det blir betydligt billigare än att betala enskilda resor

-       Lokalisera en bra matvarubutik så snabbt som möjligt

-       Ta med mindre kläder, framförallt t-shirts

-       Ta med färre smycken

-       Ta med mindre smink, jag hade med mig väldigt lite men har ändå knappt använt sakerna.

-       Fler par skor

-       En bra, uppdaterad resguide

-       Internet i bostaden

-       En dator fullmatad med tv-serier

-       Stor handbagageväska dit – mycket praktiskt att göra om till resväska hem vid behov.

-       Styra min telefonbank så att jag har en back-up ifall bankdosan pajar.

-       Mer kontanter vid avresa, billigare än att göra småuttag hela tiden.

-       Ordna skype och se till att familjen gör detsamma.

-       Ta med överfallslarm samt ha alltid med ”vapen” såsom stenar för säkerhetskänslan.

-       Undvik oplanerade resor inom landet då det blir dyrt.

-       Köp tåg/flygbiljetter för resa inom landet i god tid.

-       Skaffa ungdomskortet – ger rabatter

-       Känner jag mig inte 100% på ett köp – don´t buy it.

-       Känner jag starkt för något – tveka inte att köpa det!

-       Ha alltid med kontanter var jag än befinner mig.

-       Ta med fler böcker!

-       Ordna flygbiljett tidigare – billigare.

-       Ta alltid med matsäck i form av dricka och frukt.

-       Tvättmaskin i boendet är guld!

-       Micro i boendet tack.

-       Släpa med Sanna åtminstone en del av resan.

-       Läs på mer om vinerna i landet innan avresa för att få ut det mesta av vinupplevelsen.

Nu blir det cava, ost, kex och mys!

Kram

Middagen blev väl ingen direkt höjdare. Jag hittade ett mysigt tapas-ställe med rimliga priser men maten var lite sisådär. Alldeles för kryddstark och tråkigt upplagd för min smak. Jag fick dock äntligen tag i ett gott vitt vin så det vägde upp det hela!

Resten av aftonen ägnade jag åt att säga hejdå till mina favoritkvarter samt älsklingsbutikerna där. Jag lyckades dessutom hitta lite souvenirer och en liten present till Robin som tack för att han hämtar mig imorgon. Riktigt mysig kväll med andra ord!

Under dagen har jag brottats med ett litet dilemma, nämligen hur jag ska ta mig till flygplatsen imorgon. Taxi vs. kollektivtrafik. Det förstnämnda är helt klart smidigast men dyrare. Det andra är betydligt billigare men oerhört slitsamt. Dom är nämligen inte så förtjusta i rulltrappor i den här staden och dom rulltrappor som finns i tunnelbanan är ofta enkelriktade. Naturligtvis är det fel riktning för mig imorgon så ifall jag ska tunnelbanan blir det ett evinnerligt släpande på tunga, tunga väskor. Dessutom kommer det ta tid. Prismässigt landar det väl på cirka 60-70 kronor. Taxi kommer gå på cirka 300 men eftersom det inte är vansinnigt dyrt och otroligt bekvämt så har jag bestämt mig efter mycket vånda för att unna mig en taxi. Det vinnande argumentet blev något i stil med "Camilla, har man spenderat så mycket pengar som du har gjort den här resan så är en mellanskillnad på 120 spänn inget att tjafsa om" - taxi it is then!

Nu ska jag packa det sista och sen slappa. Är helt slut men oerhört nöjd med resan som helhet och framförallt med helgen. Ser fram emot att komma hem imorgon!
Kram och god natt!

En äkta Cafe Moccha

Frukost intogs på Starbucks och sedan har dagen gått i Gaudìs tecken. Jag försökte göra en avstickare till en labyrint-park också men den visade sig vara svårhittad så jag skippade det och fokuserade på La Sagrada Familia (Gaudìs katedral) och Parc Güell (en park han ritat). Katedralen var vansinnigt vacker. Det är svårt att känna allt annat än en djup ödmjukhet när man står inför den. Jag tände ett ljus för mormor i kapellet där det hölls en söndagsmässa tog sedan hissen 50 m upp i tornen. Därifrån är utsikten storslagen. Tack vare att jag är lite, lite höjdrädd blev upplevelsen extra skarp eftersom jag hade väldigt mycket adrenalin i kroppen när jag gick nerför tornets smala trappor trappor.


Här hade jag kommit halvvägs ner.



Jag pustar ut av lättnad över att vara tillbaka på marknivå.


Efter katedralen var det dags för Parc Güell. Det står i guideboken att man kliver av vid en metro-station "plus en promenad uppåt". Det var en underdrift! Långa, branta backar som visserligen delvis bestod av rulltrappor men som ändå var förbannat slitigt att ta sig uppför. Jag kommer garanterat ha en enorm träningsvärk i benen imorrn. Under min promenad uppåt hoppades jag verkligen att parken skulle vara värd mödan. Det var den.


Söta töser på en av utkiksplatserna i Parc Güell

Parken bjuder på vacker grönska, storslagen utsikt, hisnande skapelser och ett folkvimmel som heter duga. Det förekom dans, musik, mimare och diverse barnunderhållning. Trots allt detta liv känns platsen oerhört harmonisk och livsglad. Alla typer av människor var där, både turister och inhemska ungdomar som tog sig en söndagspicnic i gräset. Hade jag haft tid så hade jag gärna stannat i fler timmar än de två som jag spenderade i parken bara för att lyssna på härlig spansk gitarr och titta på folkvimlet samt Gaudìs geniala formgivning. Den mannen måste ha besuttit en dos galenskap och en dos genialitet. Sådär som tycks vara brukligt för sann genialitet.


Folkvimmel




Nu ska jag se klart på lite konståkning och sen ge mig ut på stan i jakt på en riktigt god sista tapasmåltid här i staden. Därefter blir det tillbaka till hotellet för lite sömn ty jag känner mig oerhört sliten efter min dåliga natts sömn. Staden känns överlag lite sömnig idag. Det mesta är stängt vilket tydligen är brukligt för söndagar så det känns helt legitimt att ta en lugn sista kväll.

Bye bye

Jag vill aldrig åka hem. Den här staden är fantastisk, två heldagar räcker verkligen inte. Jag har sett så oerhört mycket idag, fått så många intryck och haft såna väldiga känslor att jag har svårt att förmedla det hela. Nu har jag inte rest nämnvärt mycket men utifrån den lilla erfarenhet jag har så kan jag säga att den här staden slår allt. Jag är fullkomligt knockad och kommer garanterat återvända, gärna så snart som möjligt.


Tydligen väckte mitt förra inlägg om gårdagskvällen en hel del oro hos både föräldrar och väninnor. Därför kan jag nu glädja samtliga med att jag ikväll håller mig i skinnet och stannar på hotellet. Eller det beror egentligen inte alls på det utan snarare på att jag är helt slut efter dagens strapatser så kvällen kommer tillägnas avkoppling. Dessutom behöver jag nog smälta lite intryck.

Min lördag har sett ut på följande vis:
10-tiden: Strosande i varuhus på jakt efter en bra bok, vilket visade sig vara ett omöjligt uppdrag trots att jag besökte FNAC som påstår sig ha ett enormt utbud även på engelsk litteratur. Jo pyttsan! Två hyllor med halvtaskigt utbud på engelska. När jag var på väg att svimma av hunger gav jag upp min bokjakt och åt en amerikansk frukost på ett mysigt café vid Las Ramblas.

12-tiden: Jag lyckades lämna cafét samtidigt som en parad passerade på gatan utanför. Det var en rejäl parad bestående av över 50 ekipage. Riktigt kul! Därefter knatade jag in på HM och fyndade en väska på rean som är toppen att ha här nere eftersom den har massvis med fack som försvårar för ficktjuvar. Sedan vandrade jag i söta gränder med riktigt roliga butiker.



13-tiden: La Boqueria heter marknaden helt ägnad åt gastronomi. Den fick verkligen marknadena i Torrevieja att blekna. Inhyst under tak finns mängder med stånd fyllda med råvaror i absoluta topp-kvalité! I och runt marknadsvimlet finns det vinbutiker, pubar och matserveringar. Det är ett fantastiskt vimmel av människor, dofter och smaker. En del grejer var riktigt otäcka att titta på såsom flådda hästhuvuden, uppfläckta kaniner och plockade kycklingar med huvudena kvar. Jag har bilder på allt detta men lägger inte upp det på bloggen med hänsyn till känsliga personer. Även fiskstånden hade en hel del vidriga saker.


15-tiden: Mer flanerande på gator samt en kaffepaus på ett mysigt fik som visar sig vara ett av stadens topp-caféer som jag snubblat över. Schilling var namnet på fiket och det hade en riktigt skön stämning samt gott kaffe.

Såhär kan det se ut i en helt vanlig bokhandel. Tjusigt, inte sant?


16-tiden: Jag gick till Barri Gòtics-området (den gamla, gotiska delen av staden) och hittade ett litet mecka för esteter. Jag som annars är helt ointresserad av konst, kyrkor och arkitektur i allmänhet fascinerades av byggnader, tappade andan i katedralen och handlade en tavla. Jag hittade också en konstutställning som verkligen rörde mig. Helt otroligt! Dessutom shoppade jag lite.

18-tiden: Nu började jag bli rejält trött men bestämde mig för att kolla in området Passeig de Gràcia på vägen hem. Målet där var designbutiken Vincon (tänk Designtorget i stor-format) samt en galleria fylld med antikviteter. Jag snubblade även över Gaudís lägenhetskomplex Casa Milà som jag inte ens var på jakt efter idag. Vanligtvis kostar det pengar till inträde men turligt nog var det en gratis konstutställning inne i byggnaden så man fick tillträde till delar av underverket. Det var helt fantastisk, likaså Vincon. Därefter landade jag i en Tapas-bar som jag tänkt passera men fick sedan syn på en urgullig servitris vars leende fick mig att slå mig ner i baren. Där åt jag en enkel men god middag och drack lite vin. Sedan blev det en snabbvisit till antikviteterna som var häftiga men eftersom jag var trött orkade jag inte kika ordentligt.


Bilden gör inte servitrisen rättvisa, hon var hur charmig som helst!

Strax efter åtta kom jag tillbaka till hotellet och ska nu ta ett bad för att belöna kroppen efter tio timmars turistande. Jag har spenderat på tok för mycket pengar men är störtnöjd med varje "slösad" krona. Det här har varit en av de bästa dagarna i mitt liv.
Jag älskar verkligen Barcelona!

Kram och god natt.

Jag är så nöjd! Efter mycket stånk, släpande och stön nådde jag till slut hotellrummet och fick ta en efterlängtad dusch. Rummet är litet men fräscht, likaså badrummet där jag har badkar. Det var himmelskt att få ta en dusch med bra tryck på vattnet efter 2,5 vecka med i stort sett ingenting. Dessutom är det skönt att ha varma golv och lagom tempererat rum så jag slipper frysa/ha mkt kläder om kvällarna. Tillgången till internet känns dumt att ens behöva nämna som en fördel. På vägen hit finslipade jag Barcelona-planen och jag kommer verkligen ha fullt upp dom här dagarna.

Nu ska jag klä på mig varmt (det är bara 13 grader här och lär bli ännu kallare ikväll) och sen besöka fantastiska FNCA, ett varuhus med tre våningar engelsk litteratur. Därefter ska jag leta upp en krog som serverar äkta galicisiskt vin ur lerkoppar enligt guideboken jag fått låna av Robin. Restaurangen ligger längs med Las Ramblas – den berömda gatan fylld med gatukonstnärer, caféer, affärer, hantverkare etc. som jag troligtvis kommer bli förälskad i. Det torde bli en bra kväll med andra ord!

Det är vansinnigt skönt att befinna sig i en storstad där det finns a) information på engelska b) unga människor! Väl här slog det mig hur få personer under 35 jag har sett senaste veckorna c) välfungerande kollektivtrafik. Jag inhandlade ett tre-dagarskort för ynka 150 kronor där jag kan åka obegränsat med tunnelbana. Smidigt!

Adios amigos

Huga, nyss provade jag ett genomvidrigt vin. Tänk sura rönnbär blandat med lingondricka och övermogna plommon, spetsat med väldigt framträdande sprit. Usch, tvi, fy och blä. Det vinet åkte rätt ner i vasken. Tur att det bara kostade 35 spänn.

Det känns konstigt att det här är min sista dag i Torrevieja. Jag känner mig ganska klar med staden men absolut inte med solen, havet och ljuset. Hade jag haft några bra böcker kvar att läsa eller fått ett trevligt sällskap så hade jag lätt kunnat stanna i en vecka till och bara njutit av vädret. Eftersom böcker och sällskap saknas så är det väldigt bra att lämna staden imorgon till förmån för Barcelona. Jag åker innan jag hinner blir less på Torrevieja och kommer därför kunna sakna stället, perfekt tid för avsked med andra ord!

Sista dagen har spenderats i solgasset på min balkong. Det blev faktiskt alldeles för varmt att sitta där till slut så jag tog bilen och åkte till stranden och knatade runt där nån timme. Jag älskar verkligen att promenera på stränder! Vattnet var varmare än när jag och Fredrik var där men inte lika varmt som första gången jag lät fötterna bli blöta.

Efter strandpromenaden packade jag min väska, städade lägenheten och tog in tvätten som jag hängde upp imorse. I skrivandets stund sitter jag och kikar på orginaldansen i konståknings-EM och har det allmänt bra. Det hade varit gott med lite rödvin men eftersom jag måste vara körduglig tidigt imorgon bitti är det kanske lika bra att vinet var odrickbart.

Imorgon kliver jag upp klockan sex för att fixa den sista packningen och sedan lämna Torrevieja senast sju imorgon bitti. Jag har nämligen ett tåg att hinna med från Alicante vid nio och innan dess ska jag lämna bilen på flygplatsen, åka in till tågstationen, köpa biljett samt något att äta eftersom jag gissningsvis kommer bli hungrig på tåget. Det ska bli kul att åka tåg, förhoppningsvis är jag tillräckligt pigg för att hålla mig vaken hela resan så jag får se lite av Spaniens östkust.

Nästa inlägg blir alltså från hotellet i Barcelona dit jag borde anlända runt tre-tiden imorgon.

Har nog en riktigt rolig helg framför mig!

Bye

Jag vaknade vid nio, klev upp och pysslade lite i köket och drog sedan iväg till onsdagsmarknaden som jag faktiskt inte besökt förut. Den är en betydligt mindre version av fredagsmarknaden men eftersom det är min sista möjlighet att gå på en marknad här innan jag åker så for jag dit. Väl där handlade jag lite sjalar (20 kronor styck, i Sverige skulle de ha kostat minst 149 kronor…), grönsaker och massa frukt. Hittade dessutom två ursöta vinkorkar.

Schyssta väggprydnader jag skulle vilja köpa, synd att det inte går att frakta hem på ett smidigt och biligt sätt.

Nu blir det till att avnjuta en frukost bestående av färsk frukt på min soldränkta balkong. Varför kan inte varje morgon se ut som den här?

Tallrik med jordgubbar, ananas, kiwi och sharonfrukt.

Det går inte in i mitt huvud att jag kommer befinna mig hemma i Sverige nästa måndag. Som livet är idag vill jag verkligen inte åka hem. Jag tror dock att när jag väl sitter på planet hem kommer jag känna hur mycket jag längtar hem, både efter folk och Norrtälje. Dessutom kommer jag nog uppskatta både min resa och mitt hem otroligt mycket mer när jag väl befinner mig hemma igen. Just nu, i den här stunden, blir jag bara ledsen vid tanken på att lämna solen och mitt kravlösa liv här nere. Snacka om lyx-depression. Jag menar, livet kunde ju helt klart vara värre, inte sant?

Ikväll blir det konståkning för hela slanten. Pluschenko gör comeback, det är stort. Jämför med en comeback av Wayne Gretzky eller Michael Jordan. Typ…

Over and out

Om ”belåten Camilla” skulle finnas i ordboken skulle den här bilden räcka som definition.

Jösses, det ringde nyss på min dörr och jag höll på att dö av rädsla. En kvinnoröst säger ”du behöver inte vara rädd” och genom titthålet ser jag en kort, kraftig dam. Eftersom jag är mörkrädd, misstänksam och paranoid tänker jag att självklart säger en gärningsman att man inte behöver vara rädd och sen poff är man död. Efter att ha skaffat mig ett vapen i vänsterhanden i form av ett paraply öppnar jag försiktigt dörren på glänt, noggrann med att dölja min beväpnade hand bakom dörren men ändå hålla den redo för slag ifall det skulle behövas.

Det visar sig att den gamla damen, som talar svenska med viss brytning, tydligen är med i grannsamverkan i området och dessutom har kontakt med kvinnan jag hyr lägenheten av. Hon berättade att hon varit bortrest i bankaffärer men att hon nu är tillbaka och ville kolla till mig eftersom hon fått veta att det bor en ensam tjej här några veckor. Sen erbjöd hon mig skjuts till flygplatsen ifall jag inte hade bil och var allmänt gullig.

Lite skeptisk är jag eftersom man kan tycka att min hyresvärd borde ha meddelat att det finns grannsamverkan och att en kvinna kanske skulle komma och hälsa. Fast å andra sidan verkade värden inte ha stenkoll på saker och ting så det är möjligt att allt är i sin ordning och hon bara glömt nämna det hela.

Hursomhelst kommer jag vara lite extra vaksam mina två sista dagar i staden ifall den här kvinnan nu råkar vara någon form av inbrotts-rekare. Trist att man inte kan lita på folk utan direkt måste börja tänka defensivt när sånt här händer.

Här nere har det verkligen slagit mig hur ojämlikt det är mellan könen när det gäller känslan av säkerhet. Eftersom jag är ensam tjej har jag som bekant varit himla nojig för att röra mig ute på kvällarna, en känsla jag säkert inte skulle ha haft lika starkt om jag varit karl. Även hemma är det så när jag rör mig ute på nätterna i miljöer där överfall känns som en realistisk fara. Det är egentligen lite konstigt för statistik säger att de allra flesta överfall och våldsamheter drabbar killar. Det är väl känslan av att en snubbe kan försvara sig och skada andra betydligt mer än en kvinna kan som gör att man blir till en skrämd hare så fort man känner sig utsatt.

När jag kommer hem ska jag banne mig fixa pepparspray så jag har en liten chans till motstånd och framförallt en känsla av trygghet, sen får det vara hur olagligt det vill.

Förresten så blev det en pizza istället för hamburgaren och den var kanongod!

Pizza Fransesca. I mina ögon samma sak som en vanlig Capricciosa.

Hejsvejs!

Ps. jag har sanslöst ont i foten! Någonting hände med den när jag rörde vred ikväll. Stackars mig.

Varför är så många människor rädda för tårar? Både sina egna och andras tycks skrämma något alldeles fruktansvärt. Jag är stundtals själv en sådan person som räds tårar. Inte så mycket andras som mina egna. Jag biter hellre ihop den där klumpen i halsen än att släppa fram dom, men varför är det så?

Idag har jag spenderat större delen av dagen på balkongen och solat. Vanligtvis brukar jag vilja pyssla med något när jag solar men inte idag. Istället satt jag bara och lyssnade på musik och lät tankarna vandra. En stor del av tiden satt jag och grät i tystnad och det var en av de vackraste stunderna jag har upplevt. Jag grät inte några sorgetårar utan det var tårar av glädje, av rörelse och av kärlek.

Jag satt och funderade över saker som gör mig glad och vackra stunder jag upplevt. I öronen hade jag en oharmonisk blandning av musik vars gemensamma nämnare är att de är mina favoritlåtar. Helt plötsligt drabbades jag hårt av insikten hur vackert och fantastiskt livet är i all sin komplexitet och enkelhet och tårarna började rinna. Det låter romantiserat och sentimentalt nu när jag skriver om det men det kan inte hjälpas.

Sådant som berört mig oerhört tänkte jag på. Mestadels hamnade tankarna i världsliga ögonblick såsom idrottsstunder och danser jag har beskådat. Musikstycken som i rätt ögonblick har betytt ofantligt mycket för mig. Texter som har berört. Självfallet tänkte jag även på mina kära men det var mestadels sådant som troligen borde klassas som trivialt som kändes betydelsefullt i den här stunden.

Hade jag varit hemma hade jag nog aldrig unnat mig lyxen att släppa på barriärerna såhär och bara låta tårarna rinna. Istället hade jag bannat min löjliga känslomässighet, tagit mig samman och gjort någonting nyttigt. Varför beter man sig så? Att man inte alltid vill gråta när man är ledsen kan jag förstå tanken bakom eftersom det inte känns passande för gråt vid vissa tillfällen – även om gråten alltid helar mer än den förstör – men varför stänger man även in sina lyckotårar?

Gråt tror jag är förknippat med svaghet för de allra flesta. Visst finns det fall där gråt är just ett tecken på svaghet och där det vore bättre om personen i fråga slutade ömka och istället tog sig samman för att åtgärda det bakomliggande problemet. I de allra flesta fallen dock är väl gråt egentligen ett bevis på styrka? Antingen kan det innebära att man vågar hantera, visa och känna sin sorg eller visa att något gör en vansinnigt rörd eller glad och denna företeelse får en att må bra, vilket ger personlig styrka.

Enligt min mening bör vi alltså alla bli bättre på att låta oss gråta, både av sorg eller glädje. Min ringa erfarenhet säger att man alltid mår bättre efter att ha gråtit, oavsett anledning. Mer tårar åt folket med andra ord! Nu ska jag ut på stan och köpa mig en hamburgare!

Kramar

/den stolta lipsillen Camilla

Jag är precis hemkommen efter att ha lämnat Fredrik vid flygplatsen. Vilken pärs det var att köra hem! För att undvika att behöva snurra runt i Alicante i en dryg timme var jag noggrann med att följa anvisningarna mot Torrevieja ordentligt på vägen från flygplatsen, trots att färdriktningen kändes galen. Nog ledde vägen hem igen men det var via en otäck fyrfilig motorväg istället för den vanliga motortrafikleden jag är van vid. Min lilla bil visade sig inte vara så trevlig att köra i hastigheter över 100 utan kändes istället oerhört instabil och otäck att köra. Dessutom var jag osäker på vägen eftersom jag aldrig kört den förut så det var lite nervkittlande. Det tog ungefär en kvart extra att köra motorvägen för även om det är högre hastigheter så är den längre men jag hann hem innan mörkret, vilket var huvudsaken.

Helgen har verkligen varit toppen! Igår bjöd Fredrik på middag på en riktigt trevlig restaurang med båt- och havstema. Robin skulle ha uppskattat inredningen och framförallt utsmyckningarna på fasaden där det fanns ”kanoner” och underdelen var formad som nederdelen på ett gammalt fartyg. Vi åt bakad bläckfisk, tillagad enligt familjerecept till förrätt och varmrätten bestod av köttbitar (troligtvis nötkött) som serverades med vitlökspotatis, vårlök och paprika. Till detta beställde vi in en Rioja Crianza från 2003. Allt var supergott! Därefter vandrade vi hemåt och tyvärr var jag jättetrött så kvällen blev lite kort eftersom jag blev tvungen att sova men det var ändå väldigt trevligt!

Idag har vi varit en sväng på stan och i hamnen och annars bara tagit det lugnt i lägenheten. Det har verkligen varit en jättetrevlig helg, tack för bra samtal, skratt och sällskap Fredrik!

Nu sitter jag i soffan och känner mig helt slut. Har känt mig lite ur form hela dagen, förhoppningsvis beror det bara på lite sömnbrist. Ikväll ska jag börja virka en halsduk och ta det lugnt. Planen för resten av dagarna i Torrevieja är mest bara att slappa, förhoppningsvis sola lite. kolla på konståkning och planera inför nästa helg då jag drar till Barcelona. Gud vad jag ser fram emot det!

Däremot ser jag inte fram emot att komma hem. Jag fattar inte att jag kommer vara hemma i kalla, mörka Sverige om en vecka. Det kommer bli fantastiskt att träffa familjen och vännerna igen som jag längtar efter men att lämna ljuset, den kravlösa tillvaron och värmen känns inget vidare… Men, that’s life!

Kram på er!

Efter en fantastiskt god middag och beskådande av Stjärnorna på slottet gick vi hotellet där jag brukar låna internet för att undersöka baren. Fredrik drack till en början whisky och öl samtidigt som jag fick dras med ett ytterst otrevligt husvin. I baren/restaurangen körde en tjej klassiska chartercovers, anpassat för 40+ och på dansgolvet dansades det så friskt som medelålders par förmår till mysiga kärleksballader. Det var riktigt rart att iaktta samtidigt som vi pratade om allt mellan himmel och jord.

Grytan

Efter att ha tvingat i mig mitt glas vita vin gick jag till baren och beställde ett glas cava. Av någon anledning missförstod jag och bartjejen varandra och vi fick istället in en flaska samt två glas. Gilla läget tänkte jag samtidigt som jag var ganska nöjd eftersom en flaska mousserande i ishink alltid känns lite festligt. Vi delade på flaskan samtidigt som Fredrik fortsatte beställa in whisky och livet var riktigt prima. Extra kul var det att få in notan där det visade sig att en flaska cava på restaurang här i landet kostar 130 kronor – och då var det ingen ful-cava heller. En flaska mousserande på krogen för 130 spänn, det är ju helt otroligt!

Allt eftersom vi blev rundare under fötterna ökade intensiteten i samtalet tills vi krönte kvällen med en livlig diskussion om vem som är tidernas bästa disneyskurk. Topp tre, utan inbördes ordning blev till slut Scar, Jafar och Ursula. Samtidigt som detta ytterst kvalitativa samtal fördes intensifierades aktiviteten på dansgolvet och helt plötsligt ställer sig alla upp och gör någon synkroniserad linedance – bättre än så blir det inte!

Cava!

 

Vissa blev mer påverkade än andra...

När klockan närmat sig ett vandrade vi hem och efter att jag varit klok och hällt i oss båda lite vatten sa vi god natt och avslutade således en oerhört trevlig afton med en god natts sömn. Imorse vaknade jag runt klockan sju och började läsa lite i boken ”Tillsammans är man mindre ensam” som jag äntligen påbörjat efter att den stått i min bokhylla i två års tid. Boken inhandlade jag då efter tips från Davids syster – världens finaste Elin - men blev sedan bara påbörjad. Jag hade tänkt läsa ett kapitel eller två och sen somna om men jag blev helt fast och hade när Fredrik gick upp runt elva läst 4/5.

Fredrik gjorde en engelsk frukost som vi sedan avnjöt på balkongen. Därefter har vi solat och läst samt besökt stranden där vi vandrade i vattenbrynet och njöt av det fina vädret. Vattnet var iskallt men jag var ändå lika lycklig som förra gången jag gick på stranden. Nu är vi åter tillbaka på min balkong och ska iväg och sköta lite ärenden på internet och sedan bara slöa. Ikväll bjuder Fredrik på middag på en fin restaurang, han är bra den där Johansson.

Fredrik utanför baren Don Federico

Kram och hej!

Efter en sovmorgon och skön frukost på balkongen drog jag och Fredrik iväg med bilen. Målet var en park där vi skulle hitta en av Torreviejas två saltvattenslaguner och på vägen skulle vi spana in stadens casino som vi funderat på att besöka. Fredrik agerade kartläsare och jag chaufför. Slutsatsen efter dagens utflykter är väl att Dakarrallyt nog inte är något för oss…

Frukost

Istället för casinot hittade vi ett köpcentrum där vi spenderade en stund. Fredrik fyndade två t-shirts (den ena cool och den andra spännis-tajt) och jag handlade skor, t-shirt och en kofta. Efter en del strul och omvägar hittade vi casinot – problemet var att kartan ljög om dess placering vilket gjorde min stackars kartläsare oerhört förvirrad. Casinot såg väldigt ynkligt ut så vi skippar den idén och tar en barrunda istället.

Köpcentrat

Därefter begav vi oss till lagunen med omgivande park. Parken var väldigt orörd och fin – själva lagunen däremot kändes mer som en insjö med omgivande sumpmark. Det bästa med utflykten var dock enligt mig apelsinträden som omgav vägarna i det närliggande bostadsområdet. Jag fick plocka apelsiner och trots att dom var sura som stryk så var det en fantastisk upplevelse. Jag gillar att skörda apelsiner!

Apelsinskörd

Underlig växt som vi blev lite konfunderade över, vilket Fredrik illustrerar utmärkt

Avslutningsvis åkte vi ner på stan och handlade till kvällen. Fredrik skaffade något så exotiskt som en spansk whisky vilken naturligtvis avprovades så fort vi kom hem. Ingen fantastisk whisky men trevlig och framförallt prisvärd. 70 spänn för en hela whisky är inte fy skam… Nu står en köttgryta och puttrar på spisen. Vi skaffade ytterligare ett niokronorsvin till grytan och det här vinet förtjänar verkligen sin prisklass ty det var vidrigt. Men det duger som matlagningsvin vilket var tanken. Nu ska vi planera kvällen och sen njuta av ett kulinariskt mästerverk.

Ciao!

Klockan är snart 02.00 natten mot lördag och det är alldeles snart dags att sova. Först måste jag bara få beskriva kvällen när den fortfarande är färsk i minnet.

Efter en smidig färd till Alicantes flygplats mötte jag upp Fredrik vid sju på kvällen. Gud vad kul det var att träffa honom! Dels för att han är en förträfflig människa och dels för att det var trevligtt att få lite sällskap här nere. Efter lite strul kom vi ut från flygplatsen och då började problemen. Minns ni när jag skröt om mitt förträffliga lokalsinne för några dagar sedan? Jag har nu blivit bekant med lokalsinnets akilleshäl, det stavas mörker. Gud vad svårt det är att navigera i ett mörkt Spanien! Inte blir det enklare av att befinna sig i en stad där enkelriktat nästan känns som regel snarare än undantag och tydliga vägskyltar inte tycks vara en prioritet.

Jag missade avfarten mot Cartagena och hamnade istället på vägen mot Madrid när vi lämnade flygplatsen och det ledde i sin tur till en timmes irrande i Alicante stad. Efter mycket om och men lyckades vi hamna på rätt väg och slutligen kom vi hem till Torrevieja. Jag var helt slut efter pärsen att köra mörkerkörning på landsväg för första gången sedan våren 09 och vi var båda hungriga vid det här laget.

Efter en snabb installation i lägenheten från Fredriks sida gick vi på jakt efter en bra restaurang och vi hittade verkligen ett jackpot-ställe! En irländsk pub som serverar tapas låter kanske inte så himla great på pappret men jösses så bra det var. Service-minded personal som bjöd på avec, god Guinness och riktigt bra tapas som kom i stora portioner! Vi beställde in svamp i vitlök, potatis i het sås, rysk sallad (misstänkt lik gubbröra), grillade jätteräkor, musslor i stark sås och scampi i vitlök. Kanonmumsigt! Efter en trevlig middag tog vi en kvällspromenad där vi hittade en mörk, smal gångväg omgiven av stängsel och vegetation. Stämningen var som upplagd för en skräckfilms-massaker och Fredrik föreslog skämtsamt att vi skulle dela på oss. Vi var faktiskt modiga och började gå längs med denna gång men insåg sedan att den nog inte ledde någonstans (möjligen in i en fälla) så vi vände om mot mer civiliserade promenadstråk.

Tapas – foton från Fredriks mobil

Väl tillbaka i lägenheten drack vi av mitt niokronorsvin som är förvånansvärt okej! Jag begriper inte hur ett vin för nio kronor buteljen kan vara så bra. Det är inget fantastiskt vin men det smakar helt ok och är naturligtvis ett fynd eftersom man får sådan valuta för pengarna. Jag har druckit betydligt sämre grejer som kostat betydligt mer. Helt otroligt!

Till vinet mumsade vi på finfina vindruvor som jag inhandlat på dagens marknad och fortsatte föra trevliga samtal, något vi gjort sedan bilfärden från Alicante. Ämnen som kommit upp under kvällen har bl.a. behandlat obscent feta kvinnor, kvotering, frågan vad en filmproducent egentligen gör, våra vänner, filmteknik, sommarpratare, alkohol, åldersnoja, gamla minnen, resor, framtidsplaner och komiker. Bra kväll helt enkelt!

Nu blir det sömn, imorgon får vi se vad som händer.

Kram och god natt!

Ps. vi såg dessutom två prostituerade på vägen från Alicante. Spännande!

Att kalla det en utmaning känns nästan lite i underkant när man beskriver min morgon då jag skulle försöka fixa en bil. Först lyckades jag läsa fel i busstabellen så jag hamnade på helt fel plats och fick byta linje, vilket gjorde att jag blev försenad till avtalad tid för att hämta upp bilen. Efter en del ståhej lyckades jag till slut hamna på rätt gata. Då började nästa problem – nämligen att lokalisera bilfirman. ”Gatan” visade sig nämligen vara en mindre motortrafikled så bara att ta sig över vägen innebar en omväg på 800 m för att kunna lokalisera ett övergångsställe som kändes något sånär säkert. En omväg som min stackars fot protesterade häftigt mot.

När jag (en dryg timme försenad) väl hittar rätt bilfirma visar det sig att jag bara har med mig ungefär hälften av de uppgifter jag behöver. Tydligen räckte det inte med körkort utan jag behövde dessutom ha med mig passet, samt min spanska adress vilket jag naturligtvis inte tänkt på. Lyckligtvis säger firma-nissen efter att ha sett väldigt bekymrad att det inte spelar någon roll. Jag får efter lite pappers-trassel ut min bil (en Citroën C2) och då börjar nästa knivighet – att överleva ute i trafiken. Lyckligtvis är bilen lättkörd och jättetrevlig men att försöka hantera trafikljus, spanska vägskyltar och flertalet dubbelfiliga rondeller samtidigt som jag ska försöka ha ett hum om var jag är och inte göra mina medtrafikanter alltför besvärade är allt annat än enkelt.

Målet för resan är att lokalisera marknaden och efter en del irrande i cirklar lyckas jag hamna i rätt område. Det var problematiskt för även om jag hade en väg planerad efter att ha studerat kartan så gick den i stöpet direkt eftersom kartan inte visar vilka vägar som är enkelriktade, vilket visar sig vara ganska många i den här staden. Då blir det till att snabbt styra in på tvärgator och helt plötsligt är man vilse. Lyckligtvis hittar jag rätt till slut. Då börjar nästa problem – parkering! Sara, min frisör, berättade att man måste vara väldigt noggrann med var man parkerar för här får man inte böter som i Sverige utan istället blir bilen bortvarslad om man står olagligt och det kostar multum att få ut den. Med detta i åtanke irrar jag runt ytterligare men lyckas till slut hitta en bra, laglig parkering där jag inte heller riskerar att bli inparkerad av någon dum åsna.

Trots stressen måste jag säga att det har varit oerhört roligt att köra runt i min lilla bil idag. Det är en enorm lättnadskänsla att äntligen ha tillgång till bil efter att ha vandrat och åkt buss i en dryg vecka. Bilen är rolig att köra och nu kan jag handla hur tunga grejer jag vill utan att behöva bekymras över att frakta hem allt till lägenheten. Dessutom är större områden tillgängliga för mig nu, jag kan åka vart jag vill. Frihet!

På väg från marknaden hade jag en färdplan utarbetad men den skiter sig genast då jag får syn på en skylt där det står ”BODEGA”, vilken naturligtvis råkar befinna sig på en enkelriktad gata där riktningen inte passar den väg jag kommer ifrån. Som den vin-nörd jag är kan jag inte motstå tillfället nu när jag dessutom har en bil jag kan lassa full med godsaker så efter en snabb koll i alla riktningar svänger jag in på gatan mot körriktningen och gör en olaglig liten u-sväng, vilket beskådas av en road snubbe i en sportbil. Nu när jag har riskerat körkort och ekonomi stiger jag full av förväntan in i Bodegan och vad finner jag? En helt vanlig jäkla supermarket som säljer exakt samma viner som alla andra ställen i stan. Falsk marknadsföring! Lyckligtvis ligger ett apotek bredvid där jag kan inhandla en linda till min fot så helt bortkastad var inte U-svängen.

Nu ska jag försöka hitta en bra karta till Alicante så jag kan hämta upp Fredrik om några timmar. Det ska bli himla kul att ha sällskap av honom här under några dagar! Dessutom verkar det bli ett strålande väder med sol, svaga vindar och temperatur runt 18-20 grader. Han har flyt, den där Johansson. Jag kommer nog inte uppdatera bloggen nämnvärt under den här helgen så om ni inte hör från mig betyder det inte att jag har dött – jag råkar bara vara upptagen med socialt umgänge.

Kram och trevlig helg!

Ouch, jag har ett hål i mitt huvud. Igår när jag tog ner tvätten lyckades jag slå huvudet i en stenkant och det gjorde vansinnigt ont. Såret började blöda och jag blev övertygad om att jag skulle dö. När det gäller huvudskador är jag hypokondriker. Det ser jag som en naturlig följd av att ha följt diverse sjukhusserier genom åren. Cancer och problem med lever, njurar och hjärta verkar vara sjukdomar man dels upptäcker i ganska god tid och som ofta tycks ha enkla och konkreta diagnoser. Visst kan man dö av dessa också men då vet man åtminstone vad problemet är. Hjärnskador däremot är lömska då de är svår-diagnostiserade och ibland kan ett enkelt slag i huvudet leda till inre hjärnblödningar och vips så lägger alla organ av och man avlider. Alltså blev jag jätterädd och fick dödsångest. Efter en kort stund kom dock sansen tillbaka och jag slutade sjåpa mig. Såret är rengjort, jag har en redig bula och livet är i sin ordning med andra ord.

Jag har förresten virkat klart mössan. Det blev en mössa till slut. Den är tyvärr för liten för mig så om någon person som inte är lika uppblåst som undertecknad och är i behov av en vit mössa – hojta så får du den så fort jag kommer hem!

Igår gjorde jag en kanongod middag förresten. Jag hade noll inspiration så jag gjorde det enkelt för mig. Pasta kokades och till det stekte jag körsbärstomater, zucchini och lite kronärtskockor. Detta kryddades med en spaghettikrydda och blev vansinnigt smaskigt. Snabbt, gott, billigt, nyttigt och enkelt. Vem har sagt att nyttig mat behöver vara dyrt, komplicerat och svårt?

Nu måste jag rusa, har en bil att hämta och sen ska jag besöka marknaden. Därefter blir det lunch och solande på min balkong, det verkar nämligen bli en dag med väldigt fint väder. Jippie!

Kram

Städa, handla, tvätta och laga mat. Det är väl i stort sett hur den här torsdagen kan sammanfattas. Det har faktiskt varit ganska mysigt att få pyssla lite med vardagliga ting idag. Efter lite knivigheter lyckades jag få igång tvättmaskinen och när jag sedan hängde tvätten slog det mig plötsligt hur fantastiskt det känns att kunna hänga tvätt utomhus i januari!

Hörrni allvarligt, varför envisas vi med att bo i Sverige där det är mörkt och kallt nästan sex månader av tolv? Där det är dyrt med grönsaker, värmeljus är ett måste på vintern och den inhemska gastronomin är fruktansvärt osexig – är det verkligen den lämpligaste platsen på jorden att bo på? Visst, vi har fred, välfärd, rent vatten, förstaklassig IT-utveckling och mycket annat av västvärldens bekvämligheter men räcker det som argument egentligen? Det som håller mig fast i Sverige är alla människor jag älskar. Kan inte ni kollektivt massemigrera med mig till varmare breddgrader och bilda ett nytt hem i en roligare del av världen? Kom igen, jag tror det blir skoj!

Här är förresten en bild på mig i min nya kofta. Vet inte om det framgår på bilden men snittet är typ en poncho med öppning fram och med ärmar. Lite konstig som sagt men jag gillar den skarpt, dessutom är den varm!

Det blev ett kort inlägg idag, har inte så mycket vettigt att säga. Ska kila hem och laga lite mat samt kika på en film. Igår såg jag förresten en helt fantastisk dansfilm. Center Stage. Hur mysig som helst med riktigt bra dans-sekvenser! Dessutom tror jag att en av nittio-talets stora konståkare var med i en roll vilket blir lite extra bonus för en nörd som mig. Ikväll blir det nog Requiem for a dream om jag orkar med ett sånt drama Annars kan jag ju alltid se något animerat, räknade nämligen ut igår att nästan 20% av filmerna jag har på datorn är just animerade. Jag gillar barn-filmer helt enkelt!

Äh, dags att få tyst på tanten. Annars slutar hon aldrig dravla.

Bye bye birdies!

Idag tänker jag gå exakt 300 meter – varken mer eller mindre. Det innebär att min enda promenad blir den till och från hotell Masa där jag flitigt lånar internet. Egentligen skulle jag ha besökt en marknad idag men jag tror inte det är värt besväret eftersom det säkerligen är en miniatyrversion av den stora fredagsmarknaden och då kan jag lika gärna spara pengar och min fot till på fredag. Istället ska jag sätta mig vid internet och ordna lite administrativa saker såsom tågresa till Barcelona, kontakt med Bredbandsbolaget och annat pyssel.

Därefter tänker jag knata tillbaka till lägenheten och återbekanta mig med min laptop vilket tydligen behövs. Jag måste ha sovit under en sten eller nått för idag hittade jag massvis med musik och film på min dator som jag glömt bort. Det är dessutom riktigt BRA grejer som jag helt förträngt att jag skaffat. Alltså ska jag sitta och undersöka min dator för att se om det finns fler gömda skatter som väntar på att bli återupptäckta. I eftermiddag ska jag se på film, fila lite på min framtid och korka upp mitt nio-kronors-vin. Vinet torde bli en intressant upplevelse.

Förresten så skaffade jag en bil imorse och jag tror att jag gjorde en lysande affär. För det första lyckades jag pruta 200 kronor och dessutom fixade jag så jag kan lämna bilen i Alicante nästa fredag. Då slipper jag betala en taxiresa för 500 kronor när jag ska ta tåget till Barcelona. Som tur var pratade uthyraren riktigt bra engelska så det gick bra att sköta affären över telefon, alltså slapp jag dessutom en lång promenad som min fot skarpt hade ogillat. Tipp-topp helt enkelt!

Jag längtar efter:

Spontanfika med Micke och Robin samt andra som är tillgängliga

En dusch med bra tryck

Mamma och pappa!

Internet i hemmet – Jag har inte sett ett klipp på Youtube på en dryg vecka. ABSTINENS

Träning! Gud vad jag saknar att träna med Michaela!

Onsdagarna med Inez på Trädgårn

Att krama Susanna

Att använda mobiltelefonen

Modernare civilisation (igår i Alicante märkte jag hur litet och outvecklat Torrevieja är för att vara en västerländsk stad, vilket visserligen har sin charm men mestadels är frustrerande.)

Spontana spelkvällar med gänget.

Alla andra underbara människor där hemma

Jag saknar inte:

Kylan och snön

Mörkret

Jobbet

Alla vardagsmåsten

Slentrianen

Dyra grönsaker

Norrtälje som stad. Det är oerhört skönt att få lite miljöombyte.

Jobbiga människor. Jag har faktiskt inte irriterat mig på en enda person på en dryg vecka. Det är väldigt befriande.

That’s all for now!

Kram

Vädret idag har varit blött, mulet och tråkigt. Perfekt shoppingväder med andra ord! Dagen har spenderats i Alicante. Tog bussen dit imorse (en tur på drygt en timme) och har sedan ägnat dagen till just shopping. Först hittade jag ett HM som hade mycket roliga grejer men jag lyckades med konststycket att bara köpa ett par örhängen eftersom det känns trist att handla på HM när man är utomlands. Tur var det för nästa stopp blev den coola butiken Stradivarius. Det var tur att inte Sanna var med mig för dom hade rea på t-shirts, 40 kronor styck. Hon hade blivit ruinerad! Jag lyckades nöja mig med en t-shirt, en svart kofta i modell konstig men mysig samt en skinnjacka! Tyvärr var dragkedjan lite trasig men det går att lösa med ett gem och eftersom jag fick den till ett bra pris så jag slog till. Supernöjd!

Därefter hamnade jag i varuhuset El corte Íngles (antar att man kan likna det vid Åhlens) och hittade där värmeljus till bra pris! Köpte även lite garn och chockrosa hörlurar till min iPod, vars lurar passerat bäst-före-datum för sisådär ett halvår sen. Därefter blev det lunch och jag beställde in svamp-risotto. Som ni ser på bilden såg den inte särskilt aptitlig ut och jag blev oerhört besviken. Den kändes kärlekslös och var mer som en soppa än en risotto. Besvikelsen utbyttes dock till total lycka när jag började äta för den var kanongod! Ytan är som bekant inte allt…

Resten av dagen i Alicante ägnades åt spatserande, en fika och botaniserande i en Bodega som sålde riktigt fina viner. Det på bilden är en fransk gammal goding som kostar cirka 25.000 kronor/flaskan. Vansinnigt, inte sant?

Virkning är för övrigt världens bästa hobby när man åker buss. Tiden går väldans fort och dessutom är det roligt. Eftersom vädret var tråkigt fokuserade jag mestadels på min virkning och inte så mycket på omgivningen längs med resan. Dock lyckades jag faktiskt titta ut i rätt ögonblick och se en vingård med flera hektar planterade vinrankor. Första gången jag ser vinrankor i verkliga livet, det var ett stort ögonblick för mig och jag satt och fån-log som ett litet barn på tivoli. Tyvärr är inte rankorna mycket att titta på just nu eftersom dom fortfarande verkar befinna sig i vinterdvala men det var ändå vackert.

Ikväll ska jag slänga ihop någon pasta-rätt och glo på Mästarnas mästare på TV. Imorgon ska jag försöka fixa en hyrbil till helgen då Fredrik kommer samt besöka en marknad men annars ta det lugnt. Har nämligen rysligt ont i foten igen. Den behöver bli bra, dels till helgen när jag ska guida Fredrik runt staden men framförallt till helgen därpå då jag ska utforska Barcelona. Skärpning fotskrälle!

Kram på er därhemma!

Idag vaknade jag av alarm 07.30 vilket kändes oerhört ovant. Då har jag ända blivit väckt av mitt alarm i stort sett varje dag sedan november inleddes. Efter en vecka i semesterns underbara värld har jag tydligen helt gjort mig av med den vanan och blev således oerhört stressad, desorienterad och lite småtjurig när mobilen började vibrera. Jag är dessutom så sömning att jag nästan ser i kors eftersom jag gått upp så tidigt trots att jag faktiskt somnade redan runt klockan elva igår kväll. Det blir drygt åtta timmars sömn. I december kunde jag somna vid tre och kliva upp vid åtta för att arbeta 12 timmar utan problem och nu orkar jag knappt med frukost framför SVT Morgon efter åtta timmars sömn. Otroligt hur snabbt man ställer om sig till nya villkor!

Tröttmössan Camilla

När jag tänker efter så är jag ganska duktig på att anpassa mig till nya situationer (både små och stora) och ”gilla läget”. Fast bara så länge som jag är motiverad till att göra det. Befinner jag mig i en situation som jag vantrivs i och som jag inte ser någon anledning att uthärda eftersom det inte kommer leda till något gått så gör jag mig av med den. Det som driver mig att försöka sätta mig i nya situationer – behagliga och obekväma, samt träffa nya människor är nyfikenheten och hungern. Jag är nyfiken på det mesta som finns utanför det jag känner till och hungrig efter att ständigt lära mig mer. Enda sättet att utvecklas är att ständigt lära sig nya saker och eftersom utveckling är bland det häftigaste jag vet så gäller det att utforska så mycket som möjligt. Det är nog ganska mycket därför jag befinner mig i Spanien nu. Dels för att vila men också för att utvecklas.

Nu till något helt annat:

På nyheterna pratar dom om att man ska sluta könskvotera på högskolor eftersom det är diskriminering. Innebär inte kvotering alltid diskriminering? Är det inte ganska underligt att kvotering är den metod som man vill mota just diskriminering med?

Meteorologerna verkar oroade just nu. I två dagar har dom nu pratat om hur svårt det är att förutspå vädret just nu. Igår hörde jag för första gången en meteorolog i stort sett säga ”jag vågar inte garantera att det kommer se ut såhär för jag vet faktiskt inte.” betyder det att dom annars är bombsäkra på sina ofta missvisande prognoser eller att dom vanligtvis inte riktigt har koll men nu famlar i totalt mörker?

Slut på dravlet, nu drar jag till Alicante!

So long.

Idag har jag haft en dag som i mångt och mycket påminner om gårdagens. Jag har med andra ord i stort sett inte gjort någonting vettigt utan bara slöat. Imorse gick jag och handlade en sväng men efter det har jag bara suttit inne och sett klart Generation Kill, virkat och ätit godis. Min nyttighetsdiet is no more. Idag inhandlade jag två liter glass, fruktkola, chokladpudding och lite läsk. Från att ha levt på frukt och hälsosam mat en vecka till detta. Tur att jag inte satsat på att ha någon hälsosemester här nere för i så fall hade jag varit så besviken på mig själv just nu…

Jag hade tänkt promenera bort till ett shoppingcenter idag samt uträtta lite ärenden på stan men eftersom jag fortfarande har känningar i foten valde jag att vila den en dag extra. Trots att dagen varit i stort sett innehållslös känns den mycket bättre än gårdagen. Igår blev jag i ärlighetens namn ganska låg så fort solen gått i moln. Jag kände mig ensam, längtade efter alla fina människor i mitt liv och grämde mig något fruktansvärt åt att jag inte fått en kram på en vecka. Dessutom kändes dagen bortkastad och deprimerande eftersom den varit så innehållslös.

Idag vaknade jag upp till ett mulet Medelhav och regn i luften. Ändå kände jag mig oerhört positiv. Jag har njutit av min slöa dag, känner en stark optimism inför framtiden och är bara allmänt supernöjd med livet. Lustigt hur två dagar med samma förutsättningar kan bli så olika bara beroende på endorfin-nivåer eller vad ett glatt humör nu är beroende av. Att jag är själv känns idag verkligen inte som ett problem eftersom jag befinner i någon form av harmoni. Dock ska det bli himla kul när Fredrik kommer och besöker mig nu på fredag. Jag kommer säkert prata sönder dig då men lyckligtvis är alkoholen billig här nere så det finns medel för dig att stå ut med en översocial korean. ;)

Förresten, jag har fått totalt hjärnsläpp. Vad sjutton kan man göra för mat till ris förutom grytor, paella och sushi? Jag har massvis med ris jag vill göra något med men inga uppslag. Helst ska det vara något enkelt som någon schysst röra och grönsaker eller liknande. Några förslag?

Stor kram till er alla. Livet är härligt!

Söndagen har varit en riktig slappardag. Jag har inte gjort någonting vettigt och det har varit jätteskönt. Gick upp vid elva och upptäckte då en metod som får mig att piggna till på stört – synen av ett soldränkt och till synes vindstilla Medelhav. Om jag kunde få mötas av den synen varje dag skulle morgontrötthet vara ett minne blott.

Lycklig hastade jag mig att ordna frukost på balkongen och satt sedan där i några timmar och bara njöt. Det var faktiskt så varmt att jag kunde sola i bikiniöverdel – vilken jag kombinerade med mina mjukisbyxor. Behöver jag ens nämna att jag kände mig oerhört schnygg i den utstyrseln?

Under tiden jag solade lyssnade jag på lite sommarpratare och virkade. Mormors-poäng, inte sant? Igår började jag virka en halsduk men idag rev jag upp allt eftersom det blivit hiskeligt ojämnt. Istället började jag göra en mössa vilket flöt på riktigt bra tills jag insåg att jag på något sätt vridit eländet ett halvt varv när jag virkade ihop det hela till en cirkel så nu blir det till att börja om igen. Alternativt ignorera fadäsen och gå omkring i en skruvad mössa… Kanske något en käck brosch kan dölja?

Runt tre-tiden blev det molnigt och kallt så då gick jag in och har sedan dess slötittat på serier på datorn. Jag är verkligen jättetrött och jag har ändå inte gjort någonting idag. Varför blir man så trött av att slöa? Jag är faktiskt inte sådär uttråkad-trött man blir av inaktivitet utan sömnig. Hur är det möjligt? Jag som faktiskt har fått riktigt hälsosamma sovvanor här nere för första gången på flera månader.

Jag har för övrigt ganska ont i ena foten, vilket blev en konsekvens av min maratonpromenad i förrgår. Det har inte gett med sig än och när jag vickar på stortån känns det nästan som om det är någon vätska i foten samtidigt som den ser lite svullen ut. Hur kan den bli så när man bara har promenerat?

Frukt-rapport förresten! Chirimoya var riktigt smaskigt men verkligen inte värt besväret. Innanför skalet fanns det en hel del söt-saftigt fruktkött som påminde om en korsning mellan vindruvor och päron i smaken men hela frukten var ju full av stora kärnor så det var ett himla pyssel att äta. Litchin led lite av samma problem men det var rätt kul att öppna upp dom små krabaterna så det är en frukt jag kommer köpa fler gånger. Dessutom är jag lite fascinerad av uppbyggnaden av litchi-frukter. Dom ser inte mycket ut för världen och fruktköttet har en konsistens som får mina tankar att tänka ”bläckfisk” – om än inte alls lika segt. Inte världens sexigaste frukt direkt men den roar mig. Mer litchi åt folket!

Undrar om Supermercadon har öppet nu. Jag är nämligen väldans godissugen. Detta måste genast undersökas!

Sköt om er så hörs vi imorrn.

Bilder på min lägenhet, på begäran från Malin. Bättre sent än aldrig!

Tjo!

Idag har jag haft en prima dag! Inledningen bådade inte särskilt gott eftersom jag vaknade tidigt med framtidsnoja, hade ont i hela kroppen och frös. Efter att ha slängt över mig ett täcke till och läst en bok för att få tankarna på annat håll kändes allt bättre. Efter frukosten tvingade jag mina ledsna fötter på en långpromenad till frisören. Min frisör – en svensk tjej som heter Sara – var jättegullig och vi fick verkligen bra kontakt. Hon toppade mig och frågade sen om hon fick platta mitt hår så hon kunde se klippningen bättre. Det var helt ok med mig och vips satt jag där i mitt vanliga, raka hår igen. Det känns verkligen jättekonstigt att gå från lockig till spikrakt men jag blir allt säkrare på att det är dit jag vill igen när permanenten väl lägger sig. Ännu underligare lär det kännas nästa gång jag tvättar håret och vips blir en krull-tott igen. Vad tycker ni är bäst? En busigt rufsig Camilla eller en mer klassisk (mogen?) fröken Forslund?

När klippningen var klar sa Sara att jag hemskt gärna fick komma och hänga med henne och ta en kaffe ifall jag tyckte att det blev lite ensamt eller bara helt enkelt hade vägarna förbi. Hon betonade verkligen att hon ville att jag skulle komma så det lär jag göra. Kul att ha hittat en trevlig tjej att snacka lite skit med!

Därefter spanade jag in resten av byggnaden som är ett skandinaviskt center. Hittade en restaurang där jag lyckades övertala krögaren att ha kvällsöppet och visa handboll om en dryg vecka när Handbolls-EM börjar. Han var med på noterna och tyckte att det var en kul idé så han var inte direkt svårövertalat men ändå! Jag får se handboll! Gissa om jag blev jättenöjd?

Vid det här laget var jag hungrig och knatade ner till hamnpromenaden i jakt på Paella till rimligt pris. Hittade en trevlig restaurang med fin uteservering och eftersom solen är framme idag envisades jag att sitta utomhus trots att alla andra valt att sitta inne. Lite kyligt var det allt men inte så farligt. Maten smakade jättebra men tyvärr var riset hårt så det drog ner betyget. Som kompensation drack jag ett jättegott öl till. Öl är verkligen fantastiskt billigt ute på krogarna här. En starköl för 15-20 kronor. Vin har jag faktiskt inte druckit ute än. Har varit på väg att beställa två gånger men blir alltid lika nöjd över att kunna få säga ”Una cerveza por favor” så jag hamnar alltid med en öl istället. Vet inte varför men den frasen gör mig fånigt glad.

Efter maten kände jag för att utforska hamnområdet mer ordentligt så jag traskade längs med vattnet och bara njöt en rejäl stund. Det var någon form av mini-marknad där idag som inte hade något intressant. En hel del killar tyckte om att skrika gutturala läten efter mig lite här och var. Efter ett tag insåg jag att dom försökte säga ”Ni Hao” – hej på kinesiska - utan att lyckas särskilt bra.

På hemvägen lyckades jag med konststycket att åka buss! Har äntligen lyckats klura ut hur stadsbussen funkar. I väntan på bussen träffade jag fler svenskar som berättade att det var ovanligt kallt i Torrevieja just nu – något Sara också påstod. Typiskt att det lyckas bli kyligt även här bara för att jag råkar befinna mig i staden. Men bortsett från att lägenheten blir hiskeligt kylig så stör det mig inte nämnvärt. Det är fortfarande tillräckligt varmt för att jag ska kunna sitta ute i solen ibland och framförallt är det ljust! Allt som är bättre än Sverige såhär års är klockrent enligt mig.

Nu ska jag knata till hotellet där jag lånar internet och publicera inlägget. Sen blir det till att bara slöa i lägenheten under eftermiddagen och kvällen. Detsamma gäller nog imorgon eftersom det mesta tycks ha stängt på söndagar under lågsäsong. Lika bra det för mina fötter behöver vila!

Kram och hej.

Ps. middagen igår blev prima! Dessutom drack jag ett gott vitt vin till. 5 i betyg!

Järnspikar vad jag har GÅTT mycket idag! Totalt har jag promenerat i 7-8 timmar idag. Nyss hemkommen efter att ha utforskat stadens centrum vilket innebar en fyra timmars utflykt – till fots. De första två-tre timmarna var oerhört trevliga. Jag passerade massa fina kvarter, ett flertal gulliga parker och flanerade i hamnen en stund. Trots att det har blåst mycket och kyligt så var det skönt att promenera genom staden. Sen blev det dags för mig att vandra hemåt och då insåg jag hur LÅNGT jag hade gått. Dessutom försökte jag navigera mig hem via kartan första biten – vilket bara rörde till allting och ledde till omvägar. Efter att jag skrotat kartan och förlitat mig på instinkten gick det hela smidigare.

Helst hade jag tagit bussen men eftersom buss-systemet är himla opedagogiskt utformat så hittade jag aldrig hållplatserna för rätt linje. Efter mycket om och men hittade jag en turistbyrå (varför kan inte folk som arbetar på en turistbyrå engelska för?) och fick en vägbeskrivning till busstationen. Tacksam knatade jag dit bara för att upptäcka att jag fick vägbeskrivning till den station där bussar till andra städer utgår, inte den lokala stadsbussen. Typiskt!

Således knatade jag hem eftersom jag var för dumdristig för att ringa efter en taxi. En slitsam promenad under en timme när jag faktiskt var nära att bokstavligen blåsa omkull två gånger. Ni kan ju gissa hur positiv jag kände mig när jag äntligen kom hem… Dock var inte hempromenaden helt bortkastad eftersom jag dels hittade en Supermarket där jag köpte två viner. Ett vin jag tror på och ett som jag faktiskt är rädd för. Varför? Jo för att vinet kostar 9 kronor (!) för en flaska. Det kan ju omöjligt vara annat än urdåligt– eller? Jag är orolig inför hur vidrigt det kanske kommer smaka men man måste ju prova allt!

Dessutom hittade jag en hårsalong där jag ska klippa mig imorgon. Testade först en spansk drop-in som skyltade på engelska (vilket var falsk marknadsföring visade det sig) men när jag inte var säker på om frisören tolkade mitt kroppsspråk och min taffliga spanska som att jag bara ville klippa mig lite eller ha lite hår kvar efter klippningen så flydde jag. Det är väldigt billigt att klippa sig här jämfört med hemma så därför blev jag oerhört nöjd när jag hittade en skandinavisk frisör – som för övrigt ligger i ett skandinaviskt shoppingcenter – på vägen hem. Det ni!

Sammanfattning av dagen:

Upplevelsemässigt: 4. Marknaden och större delen av stadspromenaden var toppen. Avslutningen blev lite väl häftig – framförallt i kombination med det kalla vädret så det drar ner betyget något men överlag är jag jättenöjd.

Kreativt: 4 fick extra glöd för min passion för mat och dryck idag så nu bubblar många idéer på teman för dryckesprovningar i huvudet.

Själamässigt: 4. Nöjd men har drabbats lite av hemlängtan idag – eller snarare personlängtan eftersom jag saknar mina vänner och min familj men inte hemmet.

Språkmässigt: 4. Idag har jag lyckats kommunicera massor! Nöjd!

Ekonomiskt: 5. Har fyndat på marknaden men inte haft några onödiga utgifter! Toppen!

Mat- och dryck får vänta. Har nämligen inte orkat laga mat än men troligtvis blir maten toppen eftersom jag ska festa till det med dagens inhandlade godsaker.  

Hoppas att ni har det bra därhemma.
Stor kram

Jag är så NÖJD med dagen hittills. Efter att ha skuggat två stackars pensionärer i sisådär 35 minuter hittade jag marknaden som inledningsvis kändes som en finare version av Rimbo marknad. Kläder, leksaker, smycken, skor och väskor om vartannat – dock i betydligt bättre tappning än det som erbjuds i hemtrakterna men likväl inte direkt någon stil på grejerna. Jag inhandlade lite halsband samt en schysst elefant-prydnad som jag misstänker att mor min kommer vilja sno och lyckades sen hitta en affär som sålde kartor över staden. Äntligen! Visserligen har det gått ganska bra att hitta i staden (har upptäckt att jag har ett strålande bra lokalsinne) men det är skönt att kunna navigera med hjälp av en karta. Om inte annat underlättar det att hitta till sevärdheter.

Efter att ha strosat runt bland det vanliga marknads-ståhejet hittade jag paradiset i form av fem gator fyllda med gastronomi. Jag gick omkring i den här delen av marknaden i över två timmar och bara njöt. Handlade jättefina grönsaker, frukter jag aldrig testat förut samt välbekant frukt. Har än så länge levt oerhört hälsosamt här nere. Jag har knappt småätit alls och när jag väl gjort det har det endast intagits frukt eller oliver. Det har inte varit något medvetet val från min sida men jag har helt enkelt inte varit sugen på något annat. Ikväll ska jag testa Litchie för första gången samt någon form av grön frukt som jag inte minns namnet på.

Vad heter frukten?

Jag hamnade i shoppingrus vid ett kryddstånd och köpte sex olika burkar med kryddor för inga pengar alls. Santa Maria kan ju slänga sig i väggen. Här kostar samma storlek på burkar (som dessutom innehåller mycket roligare grejer) en tia styck. Överlag är det mesta i matväg mycket billigare här. Paprika för 10 kr/kg, fina och framförallt mogna avokados för 20 kronor/kg. Allt känns också fräschare här eftersom jag inbillar mig att det är färskare. Lokalproducerat ni vet. Citrusfrukterna verkar relativt nyskördade eftersom de säljs med gröna löv. Det som inte är så hett att handla här är potatis och grillad kyckling som dels är dyrare och dessutom inte alls lika fin som den vi har hemma men resten är otroligt bra.

Dessutom kan man få tag i fina skinkor för inga pengar alls. Serranoskinka för 70 kr/kg. Tror Flygfyren tar 249:-/kg för sin Serranoskinka… Delikatesser såsom 10 olika sorters oliver, mängder med kapris och marinerade vitlöksklyftor säljes också väldigt billigt. Snacka om att en smak- och matälskande nörd som jag verkligen fick en lyckokick av att bara vandra runt i den här miljön! Alla dofter, atmosfären, smakbitar – det var fantastiskt! Tyvärr blev jag så inne i min värld att jag glömde fotografera tills jag var i utkanten av marknaden. Får försöka dela med mig av bilder nästa marknadstillfälle.

På vägen hem lyckades jag dessutom palla en apelsin från ett träd. Det har varit ett litet mission från min sida sen jag anlände i måndags. Jag har nämligen aldrig plockat vare sig apelsiner eller citroner från träd men har alltid velat göra det. Nu återstår bara att norpa en citron någonstans.

Kylan har för övrigt bitit sig fast idag. Temperaturen är i skrivandets stund (13-tiden) runt åtta grader och det blåser kallt. En värmande tanke är att det åtminstone är bättre här än hemma…

Nu ska jag ut på stan igen med kartan i högsta hugg.

 Kram!

Klockan är 08.32 och jag sitter - morgontrött och tufsig – och intar frukost samtidigt som jag fascineras över hur fort solen går upp här nere. Samma sak är det med solnedgången. När solen väl har börjat gå ner på kvällarna så blir det mörkt på stört. Undrar vad det beror på?

Huga, gick precis ut för att fota soluppgången och fick en chock över hur kallt det var! Fast det kanske inte jag får skriva med tanke på er stackare som läser där hemma? Jag sitter nämligen och gnäller över 5^oC… Hoppas verkligen att den värsta midvintern passerat när jag kommer hem, annars kommer jag ådra mig köldskador så fort jag kliver ut från terminalen. Förresten, har någon lust att hämta mig på Arlanda måndag 25/1 halv fyra på eftermiddagen? Och kan denna vänliga någon snälla ta med en varm jacka + varma skor/strumpor till mig? Jag har nämligen bara gympadojor och tunn vårjacka med mig… Liten present utlovas som tack!

Jag har börjat uppskatta den färdigskivade osten som är standard här nere. Det kanske är standard utanför Sverige överlag förresten? Inte för att den smakar något speciellt utan för att den är så lätthanterlig. Man behöver varken bråka nämnvärt med plast, dra ner disk i form av en osthyvel (kanske inte världens tyngsta grej att diska men ändå) eller trixa för att undvika skidbackar på osten. Tyvärr lär den väl innehålla en hel del E-ämnen jämfört med vanlig ost eftersom den håller sig så fräsch under lång tid trots att den är skivad. Lustigt att E-ämnena faktiskt ger illusionen av fräschhet i livsmedel.

Sitter och lyssnar på SVT Morgon och under vädret sa meteorologen ordet ”kallt” i varannan mening när han beskrev vädret hemma idag och tre dagar framöver. Tyckte det var lite lustigt.

Igår spenderade jag en dryg timme med världens bästa Micke på telefon. Vi hade verkligen mycket att prata om. Tack för ett underbart bra samtal Micke, du är bäst! Även om du inte lär se det här eftersom jag misstänker att du inte läser min blogg. Kan någon i karlns närhet framföra min hälsning?

Nu måste jag kila, har en marknad att lokalisera och spendera pengar på!

Kram på er.

Det blev ingenting av med min endagsutflykt eftersom Medelhavet har lekt hela havet stormar. Istället har jag bara slappat i min lägenhet. Jag har sett på Heroes, läst ut ytterligare en bok och myst åt att betrakta regnovädret som spektaklat sig utanför min balkong. Hm… spektaklat är ett fullt godtagbart ord enligt mitt rättstavningsprogram. Och jag som tyckte att jag var så himla finurlig som skrev det.

Enda promenaden utanför lägenheten idag blir den till ett hotell 150 m bort där jag kan publicera det här inlägget. Annars tänker jag bara sitta inne och fortsätta mysa. Såg förresten Ricky Gervais film ”the Invention of Lying” tidigare idag. Ojämn film men helt klart sevärd. Höjdpunkten var utan tvekan Steve Merchants och Barry från Eastenders inhopp. Strålande bra!

Dagens summering:

Ekonomiskt 4 – enda utgiften blir 2 euro för internet en timme.

Matmässigt: 4 – lyckades trolla ihop en kanonmiddag med god pasta, gravad lax och stekta grönsaker.

Dryckesmässigt: 1. Har inte intagit något speciellt idag.

Upplevelsemässigt: 1. Har ju för bövelen inte gjort något idag.

Språkmässigt: 1. Har inte heller pratat med någon. Känns konstigt att jag som babblar ofta och gärna (helst hela tiden) inte har haft någon att prata med på hela dagen. Tur att man är lite tokig och kan prata med sig själv så stämbanden inte lessnar!

Själamässigt: 4. Har haft en underbart skön dag och är väldigt avslappnad. Imorse runt fyra-snåret hade jag svårt att sova och var väldigt uppstressad över alla praktikaliteter som väntar därhemma men efter att ha vänt mig till en god bok så lyckades jag koppla bort alla nojor. Att sedan ha haft sinnesfrid hela dagen känns bra.

Lyckligtvis har stormen mojnat nu så jag borde inte bli alltför blöt på vägen till hotellet. Förhoppningsvis får jag fint väder imorgon igen för då ska jag upp tidigt och knata till en stor marknad som äger rum varje fredag här i staden. Det är tydligen drygt 1200 stånd så då borde jag kunna bli fattig. Känns kul eftersom jag faktiskt inte har shoppat något annat än mat hittills. Bra för plånboken, tråkigt för the shop-a-holic that is me.

Hejsvejs!

 Ode och ode… eftersom jag är så dåligt bevandrad inom litteratur så har jag faktiskt ingen aning om hur ett ode bör utformas. Därför gör jag det enkelt för mig och säger följande:

Jag älskar er så mycket så ni anar inte! Ibland känns det som om jag är dålig på att ge uppskattning samtidigt som jag bara tar från er. Trots detta hoppas och tror jag ändå att ni vet hur starkt jag känner för er. Utan ert stöd, er visdom och er omsorg vore jag verkligen ingenting. Att komma hem till er och bara prata av mig om det som upptar mina tankar är den bästa formen av terapi jag vet. Att prata livet i stort och om min i det stora sammanhanget lilla framtid med er båda är bland det mest givande jag känner till. När jag dessutom får en god hemlagad måltid ovanpå allt detta samt en mysig hund i knäet så är jag verkligen till freds.

Ibland går vi varandra på nerverna och stundtals blir jag så frustrerad på er så jag kan krevera – en känsla som säkerligen är ömsesidig. Trots detta så vet jag att jag alltid har er som min starkaste bas när det blåser kallt och den vetskapen är så värdefull att jag knappt kan sätta ord på den. Om jag skulle summera i två ord vad ni betyder för mig så vore det kärlek och trygghet, vilket i min värld är exakt vad en familj ska innebära.

Tack för att ni finns mina älskade, fina föräldrar!

Stor kram till er båda.

Imorgon tänker jag nog ta en heldag i staden Murcia som ligger uppskattningsvis en halvtimmes bussfärd söder om Torrevieja. Vet inte hur det är med er andra men min enda association till Murcia kommer från spanska-böckerna i gymnasiet - Caminando del Nuevo - där det fanns nån tjej som jag tror hette Aurora som kom från Murcia. Hon hade världens mesigaste röst och jag minns att jag fann henne oerhört irriterande i all sin mjäkighet. Hennes stad ska jag alltså besöka imorgon. Känns lite spännande att besöka en plats som jag har noll kännedom om.

Jag har fortfarande inte fått tag i vare sig värmeljus till lägenheten eller en karta över Torrevieja trots att jag sökt efter båda i två dagar. Inte heller har jag utforskat stadens centrum eller upplevt några kulinariska mästerverk. Istället har jag bara njutit och gjort det som fallit mig in. Det är verkligen en kontrast att gå från ett liv där jag ständigt har saker att göra såsom arbetsrelaterade ting, julstök och kompisträffar i ett inrutat schema till en tillvaro där mina enda åtaganden egentligen är sådana som moder natur kräver av mig – dvs. mat, sömn och toalettbesök. Stundtals är detta plötsliga kast lite klurigt att finna sig i men till 90% av tiden njuter jag något enormt av min kravlösa tillvaro. Faktumet att jag idag har gått runt och tänkt på i stort sett ingenting är en grymt häftig upplevelse för mig. Jag som annars grubblar över sisådär 42 saker samtidigt har idag bara befunnit mig i nuet – detta trots gårdagskvällens händelser. Visserligen har nuet varit stundtals melankoliskt men ändock! Jag gillar det avkopplade jaget. Det är ett skönt avbrott från Camilla med ständig kontroll och prestationsångest. Förhoppningsvis har jag lämnat den pretentiösa haggan i 00-talet och istället banat väg för en mer avslappnad och livsglad Camilla i 10-talet. Mognad tror jag att min mor skulle kalla denna process.

För att summera dagen:

1=misslyckat

2=ok

3=bra

4=mycket bra

5=super-duper-nöjd:

Ekonomiskt: 4 ytterst få utgifter – kanoners!

Upplevelsemässigt: 3 strandpromenaden var toppen, resten har varit bra. Varken mer eller mindre.

Matmässigt: 2 åt rester från igår. Inget spektakulärt men ok.

Dryckesmässigt: 3 har druckit upp rödvinet från igår. Är nu lite trevligt lullig. Skön känsla!

Språkmässigt: 4 har inte lärt mig något nytt men lyckats kommunicera mer idag. Kronan på verket var när jag lyckades använda frasen ”una cerveza por favor” på ett helt naturligt sätt. Dessutom lyckades jag faktiskt ha en konversation med en rar gubbe som tyckte att jag var hur söt som helst. Hans poäng var att han hade en väninna som var asiat och därför blev han väldigt glad av att se mig. Logiken går väl att ifrågasätta men till gubbens försvar så finns det ytterst få asiater här i krokarna så det var säkert lite exotiskt för honom att hitta mig.

Själamässigt: 3. Har varit lite små-låg idag och inte särskilt kreativ men strandpromenaden och kvällen har varit tipp-topp så därför hamnade dagen ändå på plus-sidan.

Nu ska jag gå till sängs med Sookie Stackhouse med entourage bestående av heta vampyrer och mumsiga shapeshifters. Gillar att jag har kommit igång med läsandet igen!

Kram och god natt!

Ps. Spotify Premium är fantastiskt!

Dagen har varit lite seg men rofylld. Först så sov jag till halv tolv och tog sedan en dusch. Trycket i duschen (eller snarare bristen på tryck) verkar inte gå att göra något åt men det duger. Därefter blev det långfrukost till klockan ett där jag läste ut en bok. Sedan var det dags att leta upp onsdagsmarknaden bara för att upptäcka att den minsann stänger klockan ett. Istället valde jag att vandra längs med stranden och passade på att vara sådär galet svensk och vandra barfota längs med vattnet bara för att jag kunde. Det var faktiskt inte så iskallt som man kan tro utan helt ok! Jag kommer säkert bli förkyld men det var det kanske värt för gud vilken underbar känsla att vandra barfota längs med medelhavet!

Sedan har jag bara vandrat. Det är nog min favoritsysselsättning här nere. Att bara gå. Traska genom fina kvarter och bara njuta av alla fina hus samt förundras över hur det helt plötsligt dyker upp riktigt fula områden i fina kvarter. Knata genom mindre fina kvarter och ta del av lite skön gatukonst. Vandra längs med vattnet och bara tänka på ingenting särskilt. Två timmar går väldigt fort när man promenerar på det här sättet. Jag hade som mål att hitta en bankomat, ett internetcafé och köpa en karta men fann ingetdera. Däremot landade jag i en jättefin park som gjorde under för själen.

Efter tre timmars promenad kom jag hem för en välbehövlig paus. Satt en period på takterassen och läste samt tog ett glas vin. Märks det att jag njuter av min semester?

Sommelier at work. Every scent counts! :P

Nu ska jag iväg till internetpuben och publicera inlägget och få lite kamratlig kontakt via Facebook. Därefter tänker jag försöka utforska stadens centrum, det är bara så jäkla långt bort så vi får se om jag orkar gå dit idag eller om jag sparar det till imorgon.

Kram på er!

Sitter och väntar på att maten ska bli färdig. I Casa de Camilla bjuds det i afton på grönsaker ugnsmarinerade i olivolja, balsamvinäger, örter och salt. Till detta serveras ris slungat med oliver och kronärtskockor. Borde bli mumsigt i all sin enkelhet. Dryck till detta är en Rioja Crianza från 2006 – ung och fruktig vilket kommer göra sig utmärkt till maten. Hihi, vilken liten nörd jag är.

Dagens uppdrag har gått bra. Jag hittade en bra matbutik, ett internetcafé samt ett helt ok vin. Jag har även hittat sopstationen och kvarterets pool. Som jag misstänkte är poolen inte uppvärmd men eftersom jag inte är direkt någon badanka så gör det ingenting. Spanskan har det väl gått sisådär med, har lärt mig lite mer men praktiserat det ytterst lite. Har mestadels pratat med norrmän idag faktiskt. Dels dom käcka norrmännen (ett par i medelåldern) som visade mig internetbaren. Dels med en nisse som var något så exotiskt som en spansk norrman. Han har en bilfirma i staden som hyr ut bilar. Det var verkligen en lättnad att sköta den diskussionen på svenska! Jag kommer nog hyra mig en liten bil under nästa vecka då jag gissningsvis har utforskat staden färdigt och är redo för nya äventyr.

Annars har jag mest knatat runt idag och orienterat mig samt njutit lite av solen och haft det allmänt bra. Det är så himla skönt att vara jag just nu! Jag gör liksom det som faller mig in för stunden utan att behöva ta hänsyn till andra folk eller några åtaganden. Frihet!

Tog en rejäl kvällspromenad på två timmar och gick längs med kusten på vägen tillbaka. Där jag gick var det mest klippor så det var lite knepigt att följa vattnet hela tiden eftersom det här och var ligger hus med stängsel ut till klippkanten men den bit jag vandrade längs med vattnet befann jag mig i harmoni.

Tyvärr bröts detta rätt abrupt när jag kom hem och fick ett surt besked men efter lite perspektiv och stöd från mina fina föräldrar känns allt faktiskt riktigt bra. Tror nog att det här kommer bli toppen i slutändan så istället för att känna mig ledsen eller arg är jag mest taggad. Nu kan ju det här året faktiskt bli precis lika bra som jag vill att det ska! Den sista bromsklossen försvann kan man kanske säga. Nu gäller det bara att jag försöker hejda mig lite för helt plötsligt fick jag en alldeles vansinnig plan som kanske inte är så klok men har potential att bli helt fantastisk… Oj oj vad hemlighetsfull jag känner mig.

För att summera dagen:

1=misslyckat

2=ok

3=bra

4=mycket bra

5=super-duper-nöjd:

Ekonomiskt: 4 enda utgifterna för dagen är mat samt taxiresan hem och allt detta var billigt.

Upplevelsemässigt: 4 Har inte gjort så mycket speciellt men det jag har gjort har varit toppen.

Matmässigt: 3. Kvällens middag blev god. Inget spektakulärt men mumsigt!

Dryckesmässigt: 3 hittat två viner som är helt ok till billig penning. Inga stora viner men oerhört prisvärda!

Språkmässigt: 2 Har klarat mig men kan bättre. Kom igen nu språkhuvudet! Dags att vakna!

Själamässigt: 3. Har inte varit fullt så kreativ som igår men istället har jag njutit av värme och frihet. Beskedet under kvällen drar ner betyget för även om jag tror att det blir en riktigt bra grej innebär det komplikationer som kommer ta ett tag att reda ut. Men på det stora hela är jag nöjd.

Nu ska jag se en film tror jag och njuta av mitt vin.

Adios amigos!

 
Frukost pa min balkong, schnygg inte sant?



Balkongutsikt!

Skriver detta från en jättegullig lägenhet – min lägenhet – i Torrevieja. Lägenheten är en liten 2:a med vitt stengolv, vita väggar, fräscht kaklat badrum samt ett förvånansvärt välutrustat kök. Tyvärr är inte inredningen lika gullig som lägenheten och det drar ner helhetsintrycket. Tråkiga detaljer som gamla disktrasor, använda handdukar och en ensam ölburk i kylen kombinerat med konstiga blom-mönster på soffor och överkast gör att lägenheten känns tråkig. Det är dock ganska enkelt ordnat. Imorgon börjar operation mys som kommer innefatta:

* införskaffandet av värmeljus så jag slipper ha tråkiga taklampor tända på kvällen.

* gamla disktrasor och handdukar ska kastas respektive gömmas.

* Fula dynor och överkast ska maskeras med lite neutrala täcken jag hittade.

* utemöbeln ska ställas ut på balkongen där den hör hemma

Oj, glömde visst nämna min balkong med vy över staden och Medelhavet. Tyvärr verkar stadsdelen jag bor i vara lite tråkig men då har jag turligt nog en takterass också som jag ska utforska imorgon där jag kan se även den fina delen av staden. Nu är det möjligt att även balkongutsikten är fin, det var beckmörkt när jag efter lite trixande anlände till min lägenhet så jag har inte kunnat kika så mycket än. Däremot fick jag lite sunkigt intryck när jag var nere på en Supermarket och införskaffade lite bröd, pålägg och vatten. Men det är möjligt att det nedgångna i själva verket visar sig vara väldigt charmiga, gamla delar av staden i dagsljus. Klurig gräns det där mellan slitet och anrikt.

Lite konstigt känns det allt att sitta ensam här ikväll men faktiskt inte alls så farligt som jag befarade för ett tag sen när jag kom hit hungrig, svettig och trött. Nu har jag fått duscha, sitter i myskläder och dricker te och äter mackor samt ser på SVT World som är enda kanalen utan spanskdubbning på TV:n. Jag har sån tur att jag strax ska få se sportens årskrönika, vilket gör en fåne som mig jättenöjd! Melankoli börjar med andra ord bytas ut till mysstämning and I have a good feeling about this trip.

Imorgon står följande saker på schemat förutom operation mys:

* lokalisera en bra matbutik. Den lilla Supermarketen jag handlade på var hopplöst dålig.

* Lokalisera ett internetcafé så jag kan publicera det här inlägget.

* utforska staden!

* utforska kvarterets pool.

* försöka begripa hur man får igång trycket i duschen. Är det lika dåligt som det var ikväll så kommer det ta en timme att skölja ur schampoot ur håret.

* hitta gott vin! Det kommer vara ett ständigt pågående projekt under resans gång.

* hitta var jag kastar soporna.

* lära mig mer spanska! Herregud så handikappad man blir i ett land när man inte kan språket. Och ändå kommer jag ihåg förvånansvärt mycket… Nästa resa blir till ett engelskspråkigt land. Kanske Australien? *blinkar åt en viss person*

Jag kommer summera mina dagar genom ett egenhändigsnickrat betygsystem

1=misslyckat

2=ok

3=bra

4=mycket bra

5=super-duper-nöjd:

Ekonomiskt: 2. Den värdelösa juicen på flygplatsen samt en taxiresa på 550 kronor känns inte så lyckat MEN det hade kunnat vara värre.

Upplevelsemässigt: 4. Har inte gjort något annat än rest hela dagen men det har gått bra och jag är väldigt nöjd med hur smidigt allt har gått.

Matmässigt: 1. Har bara ätit mackor idag. Och inte ens särskilt goda sådana. Skärpning imorgon!

Dryckesmässigt: 1. Inget häftigt alls har intagits. Kändes inte som läge för det idag.

Språkmässigt: 3. Tar man i beaktande vilka förutsättningar jag haft så har jag klarat mig bra idag.

EGO-mässigt: 5. Jag har börjat på några småprojekt idag. Jättenöjd.

Nu ska jag se klart sportkrönikan och sen se lite på So you think you can dance. Därefter sömn. Jag är dödligt trött.

Kram på er!

Första etappen i min resa är avklarad. Sitter i skrivandets stund på Barcelona Airport och är oerhört belåten med att man här får surfa 15 min per dag gratis. Det känns som en välbehövlig seger efter att ha hamnat i den fördömda turistfällan som heter flygplatsmat. Jag betalade precis drygt 100 kronor för en latte, färskpressad apelsinjuice och en halv ostbaguette. Tänker man cafépriser á la Norrtälje är det kanske inte så mycket att bråka om. Ta vårt älskade Pelikan. Där skulle macka (45) plus färskpressad juice (35) och en latte (25) kosta 105 kronor. Skillnaden är att där får man faktiskt ett stort glas juice och en rejäl latte. Här fick jag någon form av barnstorlek på dryckerna som knappast fyller ett litet dricksglas. Så går det när man är tjurskallig och vägrar att äta på McDonald’s där det är billigt. Lovade nämligen mig själv på planet att jag minsann ska undvika att göra det där som man alltid gör minst en gång när man är utomlands – hamnar på ett kärlekslöst McDonald’s eller ett opersonligt Pan Pizza-hak. Nej här ska ätas SPANSK mat. Eller åtminstone Medelhavs-relaterad. Eller ja, allt som inte känns alltför massproducerat och amerikanskt helt enkelt.

Kom på mig själv med en lite lustig åsikt när jag satte mig på fiket som heter ”Il Caffé di roma” och jag kände spontant att världen var helt upp och ner eftersom det fanns ett ITALIENSKT café i SPANSKA Barcelona. Nästa tanke var att ”italienskt café, var är kina-krogen? Bakom nästa stora McDonald’s-skylt kanske?” (Det finns en uppsjö av enorma pelare med reklam för McD här på flygplatsen) För mig är det helt fel att se annan gastronomi än den lokala när jag är utomlands. Däremot blir jag nästan irriterad när jag inte kan finna all världens mat representerad bland Stockholms restauranger…

Flygresan gick bra. Satt bredvid två trevliga kvinnor som verkade vara riktigt mysiga. Det var sådana där bra personer som inte alls tycker att det är konstigt utan helt normalt att man hälsar på sina rad-kamrater utan att sedan försöka tvinga in en i poänglösa samtal. Den tid jag inte sov har spenderats i sällskap av Mattias Dahlgren, Kristian Luuk och Mark Levengood. Har äntligen gjort det som Fredrik och Sanna har pratat sig varma om – nämligen att lyssna igenom SR:s arkiv med sommarpratare. Det är verkligen guld när man reser längre sträckor.

Det är för övrigt superbra att jag har börjat blogga för då får jag träna på att skriva lite. Jäklar vad ringrostig jag är på att uttrycka mig i längre texter! Undrar var den där blivande journalisten med författarambitioner tog vägen en gång i tiden?

Nu ska jag utforska flygplatsen och försöka lära mig lite spanska! Lyckades faktiskt beställa ostmackan, den löjliga latten och världens minsta juice på spanska! Sen blev jag rädd och tackade i panik för kaffet på tyska…

Håll tummarna för att jag lyckas hitta lägenheten i Torrevieja i eftermiddag!

Kram så länge.